Corona Archive - anjaerika
Arkivet


2021/ 03/ 10

Eftersom mina möjligheter att nå ut till folk är begränsade dels pga. min litenhet på jorden, men också pga. covid som gör att jag inte kan delta i eller ordna demonstrationer och manifestationer, så vill jag meddela världen på detta sätt att jag fortsatt tycker att Sverige och Europas sätt att hantera flyktingar är vedervärdig och borde få människor i beslutande organ att skämmas och avsättas.

Vi behandlar människor som flyr för sina liv, eller som redan flytt, som om det är ett problem för OSS. Som att problemet är här, i några av världens rikaste länder. Inte där krigen rasar, där människor mördas, förföljs och torteras. Vi diskuterar mer hur vi ska få folk att återvända (till länder de i vissa fall aldrig ens bott i!) än hur vi ska förbättra oss så att människor kommer in i samhället, får en plats, hittar hem i sina nya hem. Vi pratar inte längre om att öppna våra hjärtan, utan om att stänga våra gränser. Ännu mer. Trots att människor dör. De dör. Antingen där de är nu, där kriget rasar, eller på väg till Europa i gummibåtar, eller här, i ett land där fler än lovligt många lever i överflöd. Här dör de också. För att de inte hjälps in i samhället, för att de inte får svar på huruvida de kommer få stanna.

Jag kan inte förstå det, och jag kan absolut inte förstå hur vi i land efter land röstar fram regeringar som förespråkar den här typen av politik. Det är så vidrigt. Människofientligt. Rasistiskt. Dränerande. Hur ska vi orka kämpa vidare när så stora krafter jobbar för att världen ska fortsätta vara en rasistisk, segregerad, orättvis plats? Hur ska vi orka när vi inte ens får ses och demonstrera, höja våra röster tillsammans? Jag vet inte jag. Men vi måste ju orka. För det är liksom inte jobbigt att hitta nya sätt att engagera sig, jämfört med hur jobbigt det är att bli berövad på sitt hem, ta sig till Europa i en gummibåt och inte veta om man ens överlever resan, sen om man gör det, ta sig genom Europa till fots och sen kanske inte ens få slå sig till ro där tryggheten finns. Vi som inte har det så måste fortsätta kämpa för en mer rättvis och trygg värld. För alla.

Och jag skäms när jag skriver detta över mitt ovanifrånperspektiv, men i detta måste vi inse att Sverige och världen ÄR rasistisk och att det är vita människor med makt som måste göra plats, tänka om och aktivt jobba för en mer inkluderande värld. Och då blir mitt perspektiv såhär. För jag är en del av denna extremt segregerade och orättvisa värld.

Jag delar min låt och video JAG VET VEM DU ÄR igen. För att jag har lovat att sjunga den tills den inte längre behövs. Och den behövs ju. Tyvärr.

Höj din röst, där du kan.