Det finns några saker jag inte riktigt förstår. Här kommer en lista, utan egentlig inbördes ordning, men ändå numrerad, eftersom det är en lista:
1. Att snaps finns. Dessa starka drycker som bränner sönder halsen på väg ner i magen och som påstås vara goda med sina olika kryddningar men som egentligen smakar skit och sprit i ohelig kombination. Förstår icke dess existens. Alls.
2. Att Björn Söder är andre vice talman i Sverige. Det är så sjukt och så fel. Orkar inte ens gå in närmare på det.
3. Varför cancer finns. Men det förstår eller gillar ju å andra sidan ingen. Men ändå, det är en värdelös sjukdom och alla som kan borde skänka pengar till forskning.
4. Att det finns folk som inte gillar att betala skatt. Att de inte ser värdet av att ha en gemensam grund att stå på utan hellre ser att alla ska reda sig själva. Lite som om varenda myra i världen skulle försöka bygga sin egen stack. Dumdristigt och onödigt.
5. Att det även finns folk som tycker att endast kultur som är själv- eller reklamfinansierad borde få finnas, eftersom ”så fungerar ju resten av marknaden”. Ja, men kulturens uppgift är varken att generera vinst eller skapa ekonomi, kulturens uppgift är att berika människan inifrån, att hjälpa henne att förstå sig själv och sin omvärld. Det förtjänar statliga bidrag och en kravlös tillvaro utan vinstindrivarhot, och det förtjänar dessutom skäliga löner för de som utför kulturarbetet. Tänk så rikt vårt samhälle vore, både monetärt och själsligt, om kulturen fick existera och blomma utanför pengasfären.
6. Att så många människor hyser och uttalar främlingsfientliga och rent rasistiska (vad skillnaden är vet jag ärligt talat inte riktigt men jag siktar brett här) åsikter utan att tro eller förstå att det är det de är. Rasismen har blivit så normaliserad bland folk att lite vem som helst slänger sig med ”jag är inte rasist, men..” nuförtiden. Frasen som i mina kretsar liksom är ett skämt eftersom den alltid följs av rasistiska uttalanden. Den sägs och skrivs lite varstans. Och det är jobbigt. För jag vill inte leva i det samhälle som skapat och lett fram till det. Eller det samhälle som skapas av det. Men det gör jag ju. Och så kämpar jag emot. Men fan vad det kan dränera en, att försöka få folk att förstå. Men men, sånt är livet. Ett steg i taget ska vi förändra världen. Om den nu aldrig ska bli snapsfri så kan den väl åtminstone få bli rasistfri inom min livstid. Då skulle jag bli glad.
Yo! Jag är i Vimmerby! Här är det vår och soligt och jag repar i Katthult som vanligt förstås på dagarna och pratar om att krossa patriarkatet på kvällarna. Gott liv.
Mindre gott är att Sverige är fullt av nazister som hissar flaggor med hakkors på (tex här i Vimmerby i helgen tydligen) och det måste ju få ett slut. Alla måste säga nej och stopp så ofta de kan. Och uppfostra sina barn med kärlek och omtanke om andra människor. Och ha tillräckligt med pengar och socialt trygg tillvaro för att kunna ge barnen trygghet. Då kommer det ordna sig på sikt tror jag. Så varsågoda att börja i valfri ände för att skapa detta samhälle. Förslagsvis går mäktiga politiker först så hakar vi andra på. Men i brist på det så får vi börja gräva där vi står. Kör hårt!
Taggar: Antirasism, nazism, Politik, Rasism, Samhälle
Kommenterer:
Idag har jag gråtit i min frukost. Det är jul, jag är med mina två systrar och mina fantastiska systerdöttrar, jag har en man som jag älskar som jag får träffa igen på lördag, och livet är så fint som det kan vara egentligen.
Men det är mitt liv det. Mitt liv är så fint som det kan vara, men många andras är så långt ifrån fina som nåt kan vara. Eller, jag vet ju inte allt om deras liv, men utifrån verkar det miserabelt. Spanska medborgare fråntas sina rättigheter att bestämma över sina kroppar, att demonstrera för eller emot saker de tycker om sina samhällen (se inslag om det här). Ungern fortsätter att inskränka medborgarnas rätt att skriva och säga vad de tycker, har kriminaliserat hemlöshet och attacker mot kvinnor och HBTQ-personer ökar (skriv på petition för att EU ska agera här). Ryssland får hålla i vinter-OS trots att de gjort det olagligt att vara människa på nåt annat sätt än heterosättet (och att tycka att man får vara människa på nåt annat sätt). Människorna som lever i Ungern, Spanien, Ryssland och många, många fler länder, har inte liv som är så fina som de kan vara.
Och jag känner mig hjälplös och liten igen. Men så tänker jag att den känslan är ofruktsam. Hämmande. Lamslående. Så jag väljer att tänka på vad jag KAN göra. Jag kan engagera mig i politik, även om det känns som att det är långt från Göteborg till Madrid eller Budapest och att inget jag gör här hjälper. Men det kanske det gör. Om jag röstar i Europaparlamentvalet i maj 2014 så kanske det hjälper. Det hjälper åtminstone mer än om jag inte gör det. Och jag kan sprida all kunskap jag får på området, så att fler får veta och kanske också engagerar sig. Jag ska självklart även rösta i vårt riksdagsval i september. Och däremellan och dessförinnan kan jag skriva, säga, ropa och kanske även sjunga vad jag tycker, så att världen åtminstone får en röst till som säger nej till rasistiska regeringar, diskriminerande lagar och inskränkning av mänskliga rättigheter. Det kan jag göra. Och det kan du också. Du kan göra något litet, nu idag, som gör skillnad. Allt är bättre än inget.
Taggar: Antirasism, EU, Europaparlamentet, Feminism, Patriarkatet, Politik, Rasism, Samhälle, Spanien, Ungern, Val, Valår
Kommenterer:
Åh, igår kväll var jag på Homeparty med Gudrun Schyman. Det kan ha varit en av de lyckligaste kvällarna i mitt liv. På riktigt alltså. Det var så underbart att få vara där, få feministisk inspiration, träffa henne, säga till henne att hon är fantastisk, och få känna stämningen när så många människor är överens om att världen måste förändras och att vi vet hur det ska gå till.
För er som inte vet vad ett Homeparty med Gudrun är, så är det en del av F!s valrörelse. Det började med att en kvinna frågade hur hon skulle kunna få Gudrun att komma och prata om feminism med henne och hennes vänner, och då sa Gudrun att om hon bara samlade minst 25 personer så skulle hon komma. Och på den vägen är det. Det fungerade och blev populärt, helt enkelt. Så igår hade Genusafton, vilket är kvällar som Frida Sundström och Lisa Andersson Tegnér arrangerar, bjudit in Gudrun till 2Lång för att ha ett Homeparty. Och det var fullsatt och det var fantastiskt.
Bara en sån sak som att jämställdhet inte är en åsikt, utan fakta. Bara det. Att det är inte jämställt, för kvinnor och män har inte lika villkor. Och det är inte en diskussion utan tydliga siffror och fakta som vem som helst kan ta reda på, läsa och sedan förhålla sig till. Bara en sån sak. Det ger mig sånt lugn att en människa med stor kunskap och erfarenhet har sagt det här till mig, visat var siffrorna finns och berättat att jag behöver inte ha en hetsig debatt om det, för det är inte en debatt. Det är fakta.
Jag är så glad att jag är medlem i F!. Det ger mig kraft och styrka att ha hittat det (enda) parti som företräder mig, som tycker som jag och som har en kämplaglöd som smittar och gör mig stärkt i min tro på att samhället går att förändra. Tack Gudrun för igår och tack Feministiskt initiativ för att ni finns och förändrar samhället, steg för steg.
Taggar: Antirasism, Feminism, Frihet, Gudrun Schyman, Patriarkatet, Politik, Rasism, Samhälle, Sexism
Kommenterer:
Sverigedemokraterna sitter i Sveriges riksdag. Det är en skamfläck. Ett äckligt bevis på att det finns en massa människor i vårt land som tror att etniska (heterosexuella såklart!) svenskar är överlägsna andra människor. Det är obehagligt. Och ju mer jag läser om SD och deras åsikter och människorna som utgör partiet just nu, desto mindre tror jag att just dessa människors åsikter kommer gå att påverka nämnvärt inför valet 2014. Jag tror helt enkelt att många av dem är förblindade. (Eller helt enkelt rasister, men det ser jag egentligen som en förblindning det med, eftersom det innebär att man inte sett hela verkligheten. Naivt, kanske, men så ser jag på det.)
Hur som helst. Jag tror alltså inte att särskilt många av de som sympatiserar med SD kommer att ändra sin åsikt inför valet om 10 månader. Därför måste vi göra såhär: ALLA ANDRA MÅSTE RÖSTA! Jag skiter nästan i vad ni röstar på, bara ni röstar på något.
Enligt Wikipedia var 7 123 651 personer röstberättigade i riksdagsvalet i Sverige 2010. Av de 7 123 651 personerna var det 6 028 682 som röstade. Det är ett högt valdeltagande, nästan 85% (tyvärr var ju en del röster ogiltiga, så bara 5 960 408 st räknades på riktigt). Men det finns mer. Femton procent av alla som hade rätt att rösta i riksdagsvalet 2010 gjorde det inte. Jag själv bodde på Cypern då och var ansvarig för underhållningsteamet på ett hotell. Vi var 6 personer i teamet, en var norsk, så vi var 5 röstberättigade. Vi fick all information vi behövde för att rösta, lokalen vi skulle rösta i låg ca en kilometer från vårt hem, jag informerade på våra veckomöten flera veckor i förväg om hur man skulle gå till väga, och erbjöd mig till sist till och med att följa med mina teammedlemmar för att de skulle ta sig dit. Ändå var vi två av fem som röstade. Två av fem. Skamligt. Jag tänker mig att det finns många sådana situationer. Där det är lite, lite krångligt att rösta, därför gör man det inte. Eller det gamla vanliga ”jag kan inte påverka ändå”-tugget, det utgör säkert några av de här femton procenten. Så inför valet 2014, när vi måste se till att stänga ute SD ur Sveriges riksdag, så måste alla rösta. Alla måste rösta, och alla måste hjälpa till för att se till så att alla röstar. Det är det vi kan göra, vi som inte har så mycket makt, som inte kan påverka något annat än vår direkta närmiljö. Vi måste se till så att alla som kan, röstar. Ta det där snacket som är lite obekvämt när någon tror att de inte kan göra skillnad. Säga att det inte är ett giltigt skäl att man inte hinner. Berätta om hur man poströstar. Ja, jag vet inte, det finns många sätt.
Sen måste vi självklart försöka vinna tillbaka de här som tror att SD är något att rösta på. Just nu vet jag bara inte hur det ska gå till. Men upplysning, upplysning, upplysning är ju en bra start.
Taggar: Antirasism, Politik, Rasism, Samhälle, SD, Sverigedemokraterna
Kommenterer:
Igår hade jag spelning. Det var en härlig tillställning, med en i princip fullsatt lokal, fin stämning och jag körde solo med guran, vilket jag var nervig för innan, men det gick ändå rätt så bra. Jag är ju inte, och kommer kanske aldrig heller bli, någon gitarrvirtuos, men jag känner mig ändå nöjd. Framför allt känner jag mig nöjd med att jag och publiken hade så trevligt tillsammans!
Men någonting som jag tycker är svårt, det är att prata om politik och politiska värden på scenen. Jag tycker att det är viktigt att försöka göra det, eftersom det är sällan man har en skara människor som lyssnar på det sättet, och nu när det finns så mycket att kämpa för (och mot) och fler och fler uttrycker t.ex rasistiska och homofoba åsikter världen över, så måste man ta sina chanser när man har dem. Men det är som sagt svårt. Kanske för att det blir mera envägskommunikation, och politiska samtal behöver vara just det, samtal och inte monologer, eller kanske för att jag vet att ställen jag spelar på och sammanhang jag rör mig i sällan besöks av människor med åsikter tvärt emot mina, utan det blir mest att jag säger något och alla som är där håller med.
Men jag tänker att jag ändå måste fortsätta. Kanske hitta fler arenor i mitt liv för att uttrycka mina politiska åsikter, men ändå fortsätta på mina spelningar. Så att det åtminstone alltid är tydligt vad jag tycker. Jag vill inte att någon, någonsin ska kunna undra vad Erika egentligen tyckte om rasism, feminism, allas lika värde och rättigheter eller någonting annat som är så viktigt för mig. Det måste vara tydligt, jag känner det så starkt. Jag kan inte dö som en sådan människa som inte åtminstone försökte. Så jag kanske får försöka hitta nya sätt att säga det på, så att det känns lättare och bättre. Eller försöka ännu lite mera med det svåraste jag vet; skriva sånger med politiska budskap. Så skulle det bakas in i själva mig, och inte behöva sägas mellan låtarna.
Den som lever (och kommer på framtida spelningar) får se.
Taggar: Antirasism, Dagens tankar, Feminism, istället för Bahamas, Livet, Politik, Rasism, Samhälle, Spelning
Kommenterer:
Jag är ju andra generationens invandrare. Min mamma föddes i ett annat land, flyttade hit, och fick mig. En generation, två generationer, invandring. Enkelt. Och jag undrar om Sverigedemokraternas nya motion i riksdagen (<– OBS! Ej själva motionen, utan en artikel om den) kommer att påverka mig på något sätt om den skulle gå igenom. Om jag kommer mista mitt medborgarskap kanske, och tvingas flytta tillbaka till det land som min mor en gång lämnade med sina föräldrar, för att söka ett bättre liv i Sverige.
Motionen föreslår nämligen ”att den sökande ska ”bedömas bli en tillgång för Sverige” för att få svenskt medborgarskap. Den sökande ska dessutom ha godkänts i tester om svensk kultur, historia och svenska språket och svära trohet och lojalitet till kungen, staten och nationen för att bli medborgare. Detta medborgarskap riskerar man även att bli av med: ”Om den nya medborgaren på något sätt bryter mot denna ed, eller på annat sätt visar sig vara skadlig för Sverige genom terrorbrott, annan grov brottslighet eller bedöms ha starkare lojaliteter mot främmande makt än till Sverige ska medborgarskapet kunna fråntagas denne.”
SVÄRA TROHET OCH LOJALITET TILL KUNGEN – jag är körd. Det är kört.
GODKÄNTS I TESTER OM SVENSK HISTORIA – hade VG i slutbetyget i gymnasiet, men minns fan inget av det längre. Fan.
BEDÖMAS BLI EN TILLGÅNG FÖR SVERIGE – jag har gått på a-kassa jättemånga gånger. Jobbar med kultur. Tjänar oerhört lite pengar. Vill inte bidra till nationalekonomin genom att köpa ett hus som banken sen äger. Det är kört.
Jag tror nu egentligen inte att SD’s förslag gäller mig eftersom jag har förvärvat mitt medborgarskap genom att tryckas ut ur min mammas kön innanför Sveriges gränser istället för utanför, men man vet ju aldrig. Man vet ju aldrig hur långt åt helvete det kommer gå och hur mycket makt SD kanske kan komma att få, och då kanske förslagen revideras, då kanske reglerna stramas åt ännu mera, och då kanske jag plötsligt står där utan medborgarskap. Statslös. Får flytta till ett land jag varit i en eller kanske två gånger i mitt liv, där jag inte kan språket och skulle få mycket svårt att hitta min plats i samhället.
Hur i helvete ska det gå? Vad ska jag göra då? Kommer Finland att ta emot mig eller kommer jag ses som en paria även där, en som inte integreras, som pratar svenska så fort hon får chansen, som hyllar deras gamla förtryckarstat genom att fira midsommar?
Som tur är säger Anders Sannerstedt, som verkar veta rätt mycket, att SD’s förslag är uppåt väggarna och inte kan gå igenom och att inte ens SD själva tror det utan bara vill attrahera väljare som är nära SD-kanten och kan trilla över med rätt slags rappakalja om invandring, men tänk på att de här människorna sitter i vår riksdag. Tänk på att de gör sådana här saker för att ATTRAHERA VÄLJARE. Tänk på att det finns människor som trillar över kanten med hjälp av det här förslaget. Att det ska bli svårare att få bo i Sverige och att vi borde ändra vår grundlag för att det är så jävla viktigt att hålla folk härifrån. Tänk på det och gör sen det du kan för att fler ska fatta att det här är befängt, idioti och en unken jävla människosyn. Ska någon förlora medlemskapen så är det Mikael Jansson och David Lång, som skrivit motionen.
Tänk även på att mitt skämt här ovan, min spelade rädsla om att bli förvisad till Finland, är verklighet för hur många människor som helst, varje dag.
Tänk på det och gör något. Det är viktigt.
Taggar: Antirasism, Frihet, Politik, Rasism, Samhälle, SD, Sverigedemokraterna
Kommenterer:
Ok. En gammal arbetskollega har länkat till en artikel publicerad på en rasistisk sajt. En artikel (den om de tre männen som prejat en kvinna av vägen) som finns att läsa på massa andra sidor, riktiga nyhetssidor. Men hen har länkat till just den här rasistiska sajten, där männens härkomst lyfts fram som om det skulle ha något med saken att göra. Och det gör mig så ledsen. Jag vet inte om min f.d kollega vet vad det här är för sajt och länkar till just den av en anledning, eller om hen bara har läst en länk hen själv fått i nyllet och inte reflekterat över det rasistiska innehållet. Men oavsett så är det helt fruktansvärt. Antingen håller hen med sajten om att man bör lyfta fram var någon kommer ifrån som en faktor, eller så har hen läst och inte reflekterat över att det är just det texten gör. Och om det är det senare så säger det en del om hur snedvridet vårt offentliga rum har blivit. Hur långt ut på rasistskalan vi har hamnat, om man kan publicera en sån här text utan att läsare förstår vad det egentligen står. Är det första alternativet så är det självklart också sorgligt, jag vill inte att någon ska tycka såhär. Fan också.
Självklart skrev jag och ifrågasatte hens länk.
Taggar: Antirasism, Politik, Rasism, Samhälle
Kommenterer:
Hej älskade vänner och alla som inte är mina älskade vänner än men som kanske kommer bli.
Jag vill skriva tusentals ord om hur bra den här debattartikeln är och hur rätt Kristina Lindquist (@syrran på Twitter) har, och om hur jag vill hjälpa till på alla sätt jag kan, sluta upp tillsammans med henne och alla er och hela Sverige, men hon skriver allt så bra att ni får läsa och njuta och hålla med och engagera er i samhället på det sätt ni kan och vill. Och om det mot förmodan finns nån som läser den här bloggen som inte vill jobba mot rasism och för ett öppnare samhälle för alla, då har ni hamnat fel. Både i livet och samhället, och i att läsa min blogg. Och jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa er rätt men jag hoppas att ni öppnar era ögon och hjärnor snart. Alla får vara med. Så enkelt är det.
Igår, den 14 november 2012, publicerade Expressen en video som visar Sverigedemokraten Eric Almqvist när han en lördagsnatt sommaren 2010 bråkar med flera personer, kallar dem rasistiska och sexistiska saker och ja, är ett äckel, för att göra en lång, uppenbar, historia kort. Och under dagen igår höll både Almqvist själv och hans partiledare Jimmie Åkesson presskonferenser med besked om att Almqvist lämnar uppdrag inom SD, att det här var oacceptabelt beteende, och från Almqvist fick vi även höra ursäkter om varför det blivit så, att han var full, mådde dåligt och en del annat. Och att han inte längre står för det han sa och gjorde den natten.
Och jag vet att alla ni som läser det här redan vet vad jag tycker. Jag vet att det är en vidöppen dörr jag sparkar in. Men jag måste det. Vi måste säga det högt, varje gång, vi som inte håller med rasisterna om deras åsikter. Vi som tycker annorlunda måste höras mer än de.
Så därför vill jag bara säga att jag inte tror på ett ord av vad Almqvist säger i sin presskonferens. Jag tror att han tycker precis så som han uttrycker sig i videon, att Sverige är hans, men inte Soran Ismails, land. Att han är värd mer, har större rätt till Sverige och att han har rätt att kalla en ung tjej som protesterar för hora. Jag är även övertygad om att påståendena om att han inte minns vad som hänt, samt att han aldrig sett videon i sin helhet tidigare, är lögner. Jag tror att både beteendet han uppvisar och orden han säger ligger helt i linje med hans ideologi, och att han skulle göra det igen vilken dag eller natt som helst om han inte hade så mycket att förlora på det.
Det här är alltså saker jag tror. Inget jag vet, men tror ända in i benmärgen.
Jag tror också att Jimmie Åkesson har haft vetskap om hur videon i sin helhet såg ut, men att han hoppats att den inte skulle komma fram. Inte för att han nödvändigtvis tycker att det hans partikamrater säger och gör är fel, utan för att det såklart skulle skada partiet. Och det hoppas jag innerligt att det gjort och kommer fortsätta göra. Det finns få saker jag hoppas mer just nu, än att det här ska få betydelse, spela roll, vara en ögonöppnare för folk som kanske inte riktigt sett vad SD egentligen, fortfarande står för.
Jag kommer så länge jag lever ta avstånd från den här typen av beteende och åsikter, och försöka sprida mina åsikter och synsätt med de medel jag har, även om ni bara är 20-30 stycken som läser den här bloggen dagligen.
Jag avskyr rasism, fascism, sexism och ojämlikhet. Jag vill leva i en öppen värld, ett socialistiskt samhälle där människor hjälper varandra och får lära sig allas lika värde. Och att det under min livstid blivit mindre än en självklarhet, att ett rasistiskt, fascistiskt parti har tagit plats i Sveriges riksdag är en sådan skam, en sådan mardröm att jag kan inte göra annat än sparka in öppna dörrar och säga självklarheter som vi redan vet. Jag måste. Vi måste. Om och om igen måste vi säga det, där vi kan, till de vi kan, så högt vi kan.