Tag Archive for "Våldtäktskultur" - anjaerika
Arkivet


2015/ 02/ 16

Kära vänner! Jag är ledsen att jag inte bloggar oftare, men det är så mycket annat som tar tid i livet, det är svårt att hålla alla bollar i luften samtidigt! För den som saknar daglig kontakt med mig föreslår jag att ni följer mig på instagram eller facebook, för där uppdaterar jag oftare!

Men, nu är jag ju här, så nu kan jag lika gärna skriva av mig lite! Till att börja med så är jag väldigt glad över den nya designen på min hemsida, eller vad tycker ni? Det är FeministFotografen Sofia Kits som har tagit bilderna! Henne kan man också följa på instagram här! Och hennes hemsida finns här.

Och sen, som vanligt, så är jag förbannad på lite allt möjligt i samhället. Tex ddag läste jag om att det för en tid sedan startats en facebookgrupp för endast kvinnliga lajvare, och att det ganska snabbt dykt upp bekännelser, eller vad man ska säga, om sexuella övergrepp. Att män förgripit sig på kvinnor under lajv, och skyllt på ”det var min karaktär som hade sex med din”, eller äldre män som flörtat med yngre lajvande tjejer, som inte vågat säga emot eller berätta för någon. Och det här är ju bara ett exempel. På att kvinnor inte är fredade någonstans. Som en kommentar jag läste i frågan: ”Hade de sagt ”men det var min karaktär som mördade hans karaktär” om ett mord ägt rum?” Och exakt så är det. Inget annat brott ursäktas på det sätt som mäns våld mot kvinnor, och då särskilt det sexuella våldet, även om ”vanligt” våld också är svårt att få upp på dagordningen som någonting som räknas ordentligt i vårt rättsväsende och samhälle. Kvinnor får utstå så in i helvete mycket skit endast för att vi är kvinnor, och män kommer undan med det. Och så fort diskussionerna kommer igång så kommer fyrtio tusen miljarder män och blir kränkta över att vi diskuterar mäns våld mot kvinnor, för det gäller ju inte alla män. Nej, men är det verkligen viktigare hur du känner inför att bli teoretiskt ihopklumpad för ett samtals skull, än att det faktiskt dör kvinnor varje dag som följd av mäns våld mot kvinnor? Är det viktigare att du får skrika ut att du är en god man, än att kvinnor slipper bli våldtagna av män? Är det inte en jävla motsägelse att du, just DU som är en s.k GOD MAN inte då skriker allt vad du har att vi måste stoppa detta? Att detta våldsmonopol som den manliga delen av befolkningen utövar över den kvinnliga måste få ett slut, både för kvinnors skull men också för de män som misstänkliggörs mot sin vilja, och trots att det inget gjort? Kan du inte skrika om det istället? Skriva med versaler, spy ut det över internet, prata i ditt lunchrum, skriva insändare och facebookstatusar? Kan du inte använda ditt utrymme till att faktiskt göra skillnad, så att du en dag slipper klumpas ihop med män som våldtar och slår? För så länge som det kommer an på kvinnor att skydda sig mot detta våld så måste vi få klumpa ihop er män, för hur i helvete ska vi kunna veta vilka av er som våldtar och vilka som inte gör det? Det är ett under att några kärleksrelationer överhuvud taget inleds med den riskfaktor det innebär att vara kvinna och träffa en ny man.

Ja, det tänker jag på. Till exempel.

En annan sak jag tänker på är att jag ska föda barn om tja, ca 0-4 veckor. Det är ju spännande kan man säga. Att ungen där inne är färdigbakad och kan bestämma sig för att komma i princip när som helst nu, och en månad framåt. Sällan är man med om något som man har mindre kontroll över. Men när man väl står i det, som jag och Patrik gör nu, så finner man sig ju i det. Det blir liksom sanningen, att nu är det inte vi som bestämmer, och då är det bara så. Vi har packat en väska och tvättat en massa små små kläder, och köpt en vagn och skaffat en spjälsäng och ja, allt vi har kunnat komma på. Så nu väntar vi.

Och en tredje sak jag tänker på är att om man verkligen inte kan leva utan att se och höra ett liveframträdande av mig så finns i alla fall en liten chans nu på söndag, den 22 februari, för då är jag solist i Lundby nya kyrkas gudstjänst. Det blir ett par egna låtar och nån tolkning. Kl 11 börjar det, och enligt alla källor så är det ju gött med kyrkkaffe också!

2014/ 09/ 23

Nu när jag hittat tillbaka till min lilla bloggosfär tänkte jag, med anledning av en diskussion som fördes på min Facebook igår, komma med dagens tips. Här kommer det:

Om du är en person som tycker att någon annan gör rätt i att engagera sig för jämställdhet och allas lika värde, men tycker att sättet hen uttrycker sig på, eller området hen väljer att verka inom, är fel så kan du själv välja ett annat sätt att uttrycka dig och ett annat område att försöka förändra. DU har makten att bestämma var du lägger din jämställdhetsenergi och i den här kampen behövs alla, så gå ut, börja engagera dig där du ser att du behövs och där du tycker att det brinner i knutarna, så kommer du göra skillnad, i stort och/eller smått.

Vad du däremot inte behöver göra är lägga energi på att tala om för andra jämställdhetsengagerade människor hur de ska föra sin kamp. För då springer vi bara runt i cirklar medan världen fortsätter vara precis lika ojämlik som innan.

Ps. Är du dessutom man och personen du vill tillrättavisa är kvinna så är risken också stor att hon under stora delar av sitt liv har fått höra från andra män hur hon bör och inte bör vara och vad hon bör och inte bör säga, vilket också innebär att du i praktiken då bidrar till den maktordning som råder i samhället, där män har och tar sig rätt att döma, bedöma och bestämma över kvinnor. Och en sån man vill du ju inte vara. Är ditt mål jämställdhet mellan könen så arbeta för det istället för att motarbeta en kvinnas sätt att arbeta för det. Ds

IMG_4058.JPG

2014/ 01/ 23

I natt hade jag den värsta mardröm jag haft i hela mitt liv. Inte en sådan så att jag vaknade svettig och med ett ryck och skrek, men en sådan så att jag vaknade trött, matt och ledsen. Och så känns drömmen så sann också, att jag kan inte riktigt skaka av mig den.

Jag drömde att jag tvingades bo i en lägenhet med två personer jag inte kände. En kvinna och en man. Mannen var ett ärkesvin, lägenheten ett äckligt tillhåll och jag och kvinnan fick inte gå någonstans utan hölls inlåsta i lägenheten. Och hon, men inte jag, blev våldtagen och slagen av den här mannen, och jag kunde inget göra.

Som alltid i drömmar var det ologiskt och konstigt, och jag vet inte varför jag inte kunde göra något, men jag vet att det fanns hot mot mig också, att om jag inte gjorde som mannen sa så kunde jag hamna där den andra kvinnan var. Lite som att det fanns tre trappsteg, och jag hade hamnat i mitten utan att vare sig jag eller den andra kvinnan visste varför, men hon var helt klart längst ner. Och han hade satt sig själv överst.

Och ledsenheten över drömmen kommer ju av att jag typ har drömt om världen. Att jag bor och lever i en värld där kvinnor runt omkring mig hotas, misshandlas och våldtas och när vi försöker göra något åt det så hotar patriarkatet oss på diverse sätt. En lägenhet, Sverige eller världen, det är samma sak i olika format. Kvinnor lever sina liv längst ner på stegen.

Men vi låter oss inte tystas. För vi är många.

2013/ 10/ 27

Våldtäktskultur är, bland annat, att möta tre snubbar på vägen hem i lilla Vimmerby och börja tänka ut strategier och arbeta upp ilska och försvar, utifall att. En jämställd värld där ingen kvinna känner såhär och ingen man utsätts för att oskyldigt vara någons orsak till skräck och försvarstänk, är ett måste. Det är ett måste.

Annat i kategorin: Feminism, Patriarkatet, Samhälle, Sex
Taggar: , , ,
Kommenterer:
2013/ 10/ 10

Min vän Marie håller i kurser för småbarnsföräldrar. Kurserna heter ”Ge ditt barn 100 möjligheter istället för två” och utgår från en bok med samma namn, och syftar så vitt jag har förstått till att ge en vidare bild av hur man kan och får vara som barn, och vad man som förälder kan göra för att undvika att ens barns levnadsutrymme ska begränsas av det kön hen har. Idag fick jag en notis om att en av hennes kurser startar idag kl 9.30. Precis innan jag såg det hade jag läst en text på politism.se, en text av och om en kvinna som blivit våldtagen och som sedan dess levt med skam och skuld över det hon utsatts för, och som dessutom helt tappat tilltron till män i och med övergreppet. Läs gärna texten, den är viktig.

Jag tänker att de här två sakerna, Maries kurser om att vidga synen på hur barn får och inte får vara, och att den här kvinnan blivit våldtagen och inte kan lita på män, hör ihop på ett sätt som är så oerhört viktigt att vi förstår och börjar agera efter. Vi fostras in i samhället, av samhället, (för tro inte för en sekund att du som förälder är ensam om att fostra ditt barn) till våra roller som män och kvinnor och dessförinnan flickor och pojkar. Vi får lära oss vad som är okej och inte, vilket är helt olika beroende på vilket kön man fötts med, och vi får tidigt lära oss var skulden placeras vid övertramp och övergrepp.

Pojkar får slåss. Pojkar får tävla. Pojkar får dra flickor i håret och jaga dem över skolgården. Flickor ska vara överens. Flickor ska prata med varandra. Flickor ska förstå att pojkarna egentligen är kära i dem när de blir jagade och dragna i håret. Och man kan bagatellisera det här. Men det är inte bagateller. Det är viktigt. Vilka vi är och blir formas delvis där. Att pojkar kommer undan med saker, att skulden läggs på flickorna redan där, det formar oss. Och om vi då kan få hundra möjligheter, andra alternativ för hur man kan vara som barn och människa, då skulle även det förändras. Då skulle kanske inte pojkar dra flickor i håret för de har fått lära sig att det finns andra sätt att visa sina känslor (om det nu är det det handlar om). Och flickor skulle först inte bli tillsagda att acceptera hårdragandet, och sedan, om det ändå skedde faktiskt veta att det här är inte okej, jag kan säga ifrån och säga till, och den som har gjort det här kommer få stå till svars för det.

Det är viktigt. Lika viktigt att flickor får vara stora, starka, snabba och arga som att pojkar får vara små, snälla, mjuka och mysiga. Att ge alla barn hundra möjligheter skulle leda till färre våldtäkter och våldsbrott, det är jag övertygad om. Heja Marie.

2013/ 09/ 03

Den här sommaren har min vän Rebecka, som jag även jobbat med, många gånger citerat en mening jag sa mitt i natten i våras, efter en festkväll där vi hade pratat mycket om politik, feminism och kvinnor. Meningen lydde ungefär: ”feminism handlar om att alla ska få ligga med vem de vill, när de vill, utan att nån annan jävel bryr sig om det!” Vi har skrattat åt att jag var så uppeldad och åt att det liksom är komiskt att jag uttryckte så starkt att det är själva kärnan. Men fan vet om man inte ibland har sina klaraste ögonblick då, mitt i natten när munnen och hjärnan har gått i ett i några timmar och man inte censurerar sig själv så hårt. För även om det inte är det hela, det finns mycket mer att kämpa för när det gäller feminismen, så är det jävligt viktigt. Alla ska (med samtycke, självfallet) få ligga med vem de vill, när de vill, utan att nån annan jävel dömer dem för det.

Och alla ska även läsa det här, som behandlar ämnet och skriver mycket bättre än vad jag kan om det.

Så. Det var allt för idag.

(utom att man fortfarande kan rösta på mig i P4 Toppen då såklart. 099-50132 eller på sr.se)

Annat i kategorin: Feminism, Patriarkatet, Politik, Sex
Taggar: , , , ,
Kommenterer: