Hurra vad jag älskar alla er som håller med mig, hejar på mig och oxå vill ha förändring i samhället!
Hälften av tiden av mitt liv (känns det som) spenderar jag numera med att tänka på om jag kanske ska läsa genusvetenskap nån termin och förkovra mig i hur samhället kan bli mera jämställt, så att det jag skriver och tycker och tänker kan göra mer än att skrapa på ytan och vara ”Upp till kamp!”-utrop, så vi får väl se om det blir av snart eller längre fram kanske. Men så länge så tänker jag att det duger ju faktiskt att vara en sån som i alla fall säger nej och stopp och halt när man tycker att nåt är fel, och berätta hur man tycker att det ska vara istället. Det är alltid bättre än att säga inget alls i alla fall.
Tjo så länge.