Tag Archive for "Begravning" - anjaerika
Arkivet


2015/ 03/ 08

Nu dör jag. Det här går inte, jag kan inte leva genom det här. ”Ett andetag i taget.” Nej det går inte. Två olika systrars händer i mina. Nej det går inte. Jag dör. Luften får inte plats i min bröstkorg. Jag kan inte få in ett andetag till! Värmen bakifrån. Alla människorna som satt och sörjde med oss, åt oss. Snälla, låt nåt annat vara sant i mitt liv nu! Låt nåt annat ha hänt. En grå kista. Blommor. Mammas tulpaner. Jag dör jag dör jag dör jag dör. Ett andetag i taget. Andetag som inte får plats. I mammas klänning som jag har på mig. Nya skor som skaver lite. Uppklädd. Jag vill inte leva i det här ögonblicket. 

”Du är så stark.” 

Nej. Jag lever bara det liv jag har. Ett andetag i taget. 

Det här är min sammanfattning av min mammas begravning. Jag hittade ett gammalt anteckningsblock, slog upp en sida och där fanns mina tankar, mina ord från den där dagen. Det är snart fyra år sedan nu. Den 25 mars 2011 begravde vi henne. I fredags, den 6:e, var det exakt fyra år sedan hon dog. Fyra år sedan sköterskan kom in till hennes rum på sjukhuset och sa att vi skulle ringa dit de vi ville ha där. Stanna kvar allihop. Vara tillsammans. 

Och det var vi. Vi var tillsammans, både då när hon slutade leva, och sen. Dagarna och veckorna som följde, och på hennes begravning. Den enda gången i mitt liv hittills som jag känt att det faktiskt inte går att fortsätta leva. Men det gjorde det ju. Det gick. Med Elins och Ellinors händer i mina, och värmen från alla andra som var där och höll i oss och om oss och sörjde med oss. 

Det är internationella kvinnodagen idag. En dag att hylla kvinnor på, i brist på den jämlikhet som världen så innerligt behöver och att det då inte behövs en dag speciellt för kvinnors skull. Jag hyllar min mamma, som alla andra dagar. Päivi Eliina Svensson, som fick ett 55 år långt liv, som många gånger var fyllt av svårigheter. Som fick tre döttrar som hon älskade förutsättningslöst alla sina dagar. Och de döttrarna älskar henne, förutsättningslöst och alltid, alltid, alltid.

Och när det är som svårast att acceptera att hon inte längre finns, så får vi ta ett andetag i taget. Det är det enda vi kan göra.

2013/ 11/ 18

Lyssnade precis på Nangijala och tänkte på när jag fick veta att människor jag inte känner eller vet vilka de är har valt den som sång vid en begravning. Och det gjorde mig så stolt och rörd. Att den fått trösta andra som den tröstar mig när sorgen är tung.

Annat i kategorin: Döden, Livet, Musik, Sorg
Taggar: , , , ,
Kommenterer:2 Kommentarer
2013/ 09/ 16

Gomôra! Nu är det måndag och jag försöker arbeta upp modet att åka till Arbetsförmedlingen för att fråga hur man gör för att söka nåt slags starta eget-bidrag. Jag har ju lite svårt att komma till skott med såna saker, men jag tänker att nu är det dags. Så jag ska försöka få en tid med min handläggare där, som förhoppningsvis kan hjälpa mig framåt!

Men, det var inte det jag tänkte skriva om egentligen. Det jag tänkte skriva om var ju att numera finns noter till flera av mina låtar på en hemsida som heter www.kyrkomusik.se! Han som har den sidan hörde av sig för att han tyckte att flera av mina låtar passar att sjunga vid bröllop, dop och begravningar, och det har han ju rätt i. Det är ju en del kärlek, sorg och barn i min musik. Så nu finns sex av mina alster där, kompletta noter som man kan köpa hur enkelt som helst. Det tycker jag att ni ska tipsa folk om, om de inte vet vad de ska välja för musik vid sina olika ceremonier. Och det behöver ju inte vara ceremonier i kyrkor heller, det är bara att han som har hemsidan är kyrkomusiker, så för honom var nog hemsidenamnet ett rätt så givet val. Dessutom är det ju lättförståeligt. Ingen tvekan om vad det är saken gäller, så att säga.

Det var väl det. Nu ska jag ta tag i mitt liv.