Man kanske borde fokusera pÃ¥ en sak i taget, och i sÃ¥ fall skulle det ju just nu vara att ”Din” ska spelas i radio imorgon förmiddag. Men sÃ¥ fick jag ett mail ifrÃ¥n en kvinna som mist sin sambo och sina barns pappa för nÃ¥gra Ã¥r sedan, och som ville berätta att mina ord i ”Nangijala” hjälpt henne och beskrivit exakt det hon känt och fortfarande känner. Och det är ju större än radiotid pÃ¥ nÃ¥t sätt. Eller i alla fall varmare. Tack fina människa för att du berättade det här för mig.
Tack själv snälla du (eller ja nu tackar jag fast jag inte är helt säker på att det är mig du menar men jag chansar 🙂 ) Musiken har efter D:s död blivit en ventil för mig och jag reflekterar mycket när jag lyssnar på dina fina visor. Du beskriver mycket av det obeskrivbara med dina ord, det känns som att dem även hos dig bottnar i en förlust. Lycka till med allt du tar dig för och ha en härlig sommar!
Tack igen! Du har helt rätt i att jag också har förlorat någon som stod mig väldigt nära, och det värmer att höra att mina tankar och ord om det även hjälper andra.