Nyss tänkte jag på hur jag och min kompis Rebecka tog så mycket plats i kvällens gruppumgänge, vi pratade, skämtade och skrattade högst typ hela kvällen. Jag tänkte på det lite och undrade vad de andra som var där kanske tyckte. Sen tänkte jag på alla gånger i mitt liv som jag befunnit mig i sociala sammanhang där män och killar tagit all plats som funnits, och slutade således tänka på om nån tänkt nåt om mig och Rebecka. Vi måste fostra om oss själva eftersom samhället misslyckats. Och sluta be om ursäkt, om det så bara varit inför oss själva. Vi får ta plats och skämta mest och vara roligast i ett gäng. Vi får det.