Jämställdhet Archive - anjaerika
Arkivet


2024/ 03/ 04

Hallå där världen runtomkring.

Jag tänker på att det är så svårt för mig att skriva något just nu. Om världen, världsläget, alla som lider och har det svårt. Jag delar länkar och inlägg hejvilt på min instagram men lyckas liksom inte formulera mig med egna ord, för det är så stort, så svårt. Hur kan världen vara så… OND?? Att se på när palestinier i Gaza lider, lemlästas, blir hemlösa, rättslösa och dör en efter en efter en, och ändå påstå att det den israeliska militären och ledningen gör är rättfärdigt, jag kan bara inte förstå det. Och orden sviker mig, för det är så fruktansvärt ofattbart. Det är bara inte mänskligt beteende? Och om det är mänskligt beteende, vilka är vi då som mänsklighet? De som gör detta, och vi som ser på? Vi små människor som protesterar och höjer våra röster, vi är så små och tydligen inte alls att lyssna på eftersom demonstration efter demonstration världen över kommer och går utan att något verkar hända. Och de som faktiskt har makt, de agerar inte?? Jo, några agerar. Sydafrika agerar, enskilda politiker här och där agerar och ja, EU fattade (väl?) beslut häromdagen om att de tycker att det måste till ett eld upphör, men att så många av världens allra mäktigaste faktiskt INTE agerar, det är liksom ofattbart. Tänk på alla politiska kontakter, alla relationer som faktiskt finns och som skulle kunna sätta press på israel att sluta med det folkmord de utför. Att ha den makten och INTE använda den? Hur är man ens en människa då? Vad är det som har hänt under resan från att vara en helt vanlig person som drömmer om att förändra världen genom politik, till att stå där, längst upp i näringskedjan en dag, och då inte längre drömma om att faktiskt förändra världen till det bättre, utan då vara helt insnurrad i att bevara relationer, få sälja och köpa vapen och tjänster, ha kvar allianser till vilket pris som helst, och ja, vad mer kan det vara? Det är ofattbart. Och orden sviker mig. Jag kan liksom inte vara slagkraftig, snärtig, skriva nåt som uppmanar till kamp eller fredligt motstånd. Eller jo, det vill jag ju. Fredligt motstånd är en nödvändighet, såklart. Men jag kan liksom inte hitta min vanliga brandtals-ådra som alltid vill ropa ut över hustaken vad jag tycker om en sak, för just nu känner jag mig så obegripligt liten i detta, och så förvirrad kring hur mänskligheten kan bete sig på det vis vi gör. Jag får domedagskänslor och blir liten och rädd. Vill krypa ihop och krama mina barn, vika ner huvudet och skapa musik- och rytmiklektioner för mina barngrupper och fokusera på det lilla, lilla, lilla jag befinner mig i där jag vet att jag gör gott för de jag möter. Resten av världen är för stor och otäck nu. Och samtidigt vet jag ju att om vi ger upp och slutar protestera och höja våra röster så är det ju verkligen förlorat. Så det går ju inte. Vi får ta tre djupa andetag och sen fortsätta. Med vad det än är vi kan göra för att säga vad vi tycker. Allt räknas, alla får vara med. Fred, rättvisa och jämlikhet för alla är grunden till allt. Vi får gråta och sen höja våra nävar i luften, och våra röster.

FRED! FRED! FRED!

2018/ 03/ 26

Kära ni! Kom till Pustervik i Göteborg på fredag den 30 mars! Musiker Mot Rasism firar 5 år som organisation, och jag har fått den stora äran att spela!! Det kommer bli massa grym musik, bl.a Bo Sundström, Jenny Almsenius, Kristina Issa och många fler! Och så jag!! Så kom dit, betala 120 spänn, få massa bra musik och stötta Refugees Welcome, alla intäkter går till dem. Tjo!

2018/ 02/ 24

Kära, kära ni. Den här hemsidan har fått stå tillbaka till förmån för en intensiv crowdfundingkampanj i november och december, och då lika intensiv närvaro på alla mina olika sociala medier. Jag hade helt enkelt inte tid och plats i livet att även uppdatera hemsidan. Och sen tog jag ledigt för att andas lite, sen kom januari och förberedelser inför releasen av JAG VET VEM DU ÄR. (Länk till låten på Spotify) För kampanjen lyckades ju! Vi nådde målet och jag kunde släppa min låt, sprida mina pins, smycken och posters. Helt magiskt. Det är valår i år, och 2018 är året då vi som vill och vågar protesterar och höjer våra röster mot rasismen och orättvisorna i vårt samhälle. Vi är många som gör det, på många olika sätt och platser, och mitt sätt är JAG VET VEM DU ÄR, och nästan 200 personer och/eller organisationer har valt att säga det med mig. Tillsammans står vi upp för det vi tror på.

omslag JVVDÄ

Och nu, är det dags att säga TACK. Ni var så många som hjälpte mig framåt, som blev en del av projektet och kampanjen, och som på så många olika sätt gjorde detta möjligt. Tillsammans säger vi JAG VET VEM DU ÄR till rasisterna nu, och det är tack vare er. Ni är ovärderliga, modiga och underbara.

Många av er har gjort så mycket för kampanjen, och jag skulle vilja skriva ett personligt brev till er alla för att tacka, men det får bli en lista här med alla namn (hoppas jag!!) och en försäkran om att jag uppskattar var och en av er så oerhört mycket. Ni gjorde detta möjligt!

TACK!

Annika Ax

Anna Brygård

Adam Högblom

Agnes Persson

Alex Blomster

Alexandra Lindholm

Amanda Hentunen Rodriguez

Amanda Rosén

Anders Gabrielsson

Andreas Skön

Ann-Louise Öbom

Anna Larsson

Anna Merkander

Anna Sjöberg

Anna Svensson

Anna-Klara Dahlén

Anneli Selvefors

Annichen Pettersson

Annie Bergman

Axel Tegnered

Aurora Byrbäck

Bengt Edstam

Björn Wallgren, Lycklig Produktion

Camilla Andersson

Carl-Johan Svensson

Catrine Lovén

Charlotta Åhall

Christer Larsson

Christian Rusch

Christine Lindén

Clara Nordin

Daniel Nilsson

David Magnusson

Elias Liebendörfer

Elin Bergmark Lundin

Elin Bornell

Elin Gbg

Elin Ljungberg

Elin Samuelsson

Elin Hellström-Lehane

Elin Svensson

Elisabeth Augustsson

Elisabeth Kronström

Elisabeth Sjökvist

Ellen Hjalmarson

Ellinor Nilsson

Ellinor Svensson

Elsa Fahlén

Emanuel Blume

Emelie Lidgard

Emma Knyckare

Emma Lindblad

Emma Stene

Eric Rusch

Erik Thosteman

Erika Göthberg

Eva Karnell

Eva Nykvist

Fredrik Dahl

Gabrielle Jacobsson

Grästorps kommun

Gustav Larson

Christoffer Alm

Alexandra Sjöstedt, Kulturskolan Norra Hisingen

Hanna Björck

Hanna Brehmer

Hanna

Hasse Flykt

Hasse Leander

Hedvig Lundmark

Helén Rådahl

Helena Lindblad

Henric Joneskär

Henric Karlsson

Ida Breimo

Ida Klingvall

Ida Löfholm

Ingegerd och Per Klingvall

Isabel Evers

Jakob Nylin Nilsson

Jakob Ollinen

Jeanette Söderberg

Jennie Granlund

Jenny Bremberg

Jens Filipsson

Jens Lindvall

Jens Söderhäll

Jesper Ax

Jesper Gester

Jesper Peterson

Jessica Nyström

Jessie Lewis Skoglund

Joachim Ögren

Johan Andersson

Johan Briggert

Johan Ringström

Johan Soh Olofsson

Johannes Sundlo

Johannebergs församling

John Pekkari

Jonas Carboo

Jonas Ek

Jonas Lindblom

Jonathan Royon

Josefin Neldén

JustNu Tryckeri

Jörgen Nilsson

Karolina Swedberg

Katrin Kernell

Kitty och Simon Lingmerth, Lingmerth Creatives

Lars Högblom

Lars M Johansson

Lars-Magnus Jonson

Lina Eriksson

Lina Wingqvist

Linda

Linda Ressel

Lindie Boström

Line Östblom

Linnéa Burén

Lisa Monfelt

Lisa Schröder

Loella Hermansson

Love Ronja

Ludvig Eriksson

Ludwig Gustavsson

Lundby församling

Madeleine Johansson

Magnus Falk

Magnus Faxå

Magnus Hjelm

Magnus Lindberg, VRTKL Audio AB

Malena Furehill

Malin Lingnert

Malin Sjöström

Marcus Aronsson

Marcus Sturewall

Marcus Winberg

Maria Johansson

Maria Lyttkens

Maria Samuelsson

Marie Alsér

Marie Ehrnlund

Marie Fredholm

Marie-Louise Marek

Marika Österlund

Martina Wessman

Mathilde Simonsen Hebrand

Matilda Bördin

Matilda My

Matilda Skön, Feministiskt Initiativ, Göteborg

Matilda Åhall

Mats Genfors

MedTryck

Mia Wallin

Micke och Julia Uhdén

Niclas Bengtsson

Nicole Marinkova

Niklas Jönsson

Niklas Lindgren

Niklas Oveborn

Nils Lindenmo

Nils Svednell

Olle Bergel

Olle Bohman

Oscar Hellqvist

Patrick Larsson

Patrik Nordqvist

Peter Knutsson, Rock mot cancer

Petra Genfors

Pia Eriksson

Rikard Björk

Robert Elfwing

Robert Lorentzson

Roland Carlsson

Sabina Sakari

Samuel Muntlin

Sanna Svedestedt Carboo

Sanna TH

Sanne Skjervik

Sara Svensson Ringbo

Sarah Holmdahl

Sarah Nilsson

Selen Özan, ODA Studios

Setiyane

Shirin Golchin

Simon Palerbro

Simon Parsmo

Simon Selvin

Sofia Jönsson

Sofia Magnusson

Sofia Nilsson Björkström

Sofie Björk

Sofie Blombäck

Sofie Helge

Sundsvalls kommun

Tanya Jernberg

Teater UNO

Terese Berger

Theres Hansson

Therese Larsson

Tina Wilhelmsson

Tobias Adriansson

Tobias Rosén

Torbjörn A O Johansson

Tuomas Ojala

Ulrica Martinsdotter

Ulrica Åkerström

Veronica Wåhlberg

Viktor Björkberg

Yvonne Strömer

2Lång

2017/ 10/ 10

Alltså, jag blir så innerligt tacksam över människor som tycker om det jag gör, håller med mig i det jag tycker, och som dessutom tar sig tiden att berätta det för mig OCH vill hjälpa mig på de sätt de kan för att jag ska nå ut längre med min musik. Det är liksom jackpot på alla punkter. Tänk att ni finns, ni som gör detta, gillar mig och min musik och som också vill se en öppnare, friare värld. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. TACK!

IMG_6696

 

 

2017/ 10/ 09

Sedan jag skrev och spelade Jag vet vem du är för publik för första gången, så har det allteftersom tiden gått blivit mer och mer tydligt för mig att den låten verkligen är en del av mitt livsverk. Eller, mer min livsgärning. Jag vill så oerhört gärna göra skillnad i världen, för människor, på ett eller annat sätt, och Jag vet vem du är var ju bara mitt sätt att säga ifrån, från början, men ju mer människor delat den och skrivit till mig att den är deras kampsång, att de ryser när de hör den, att mina ord ger dem mod, desto mer har jag känt att här, här är min stig just nu. Så nu är jag på min stig. Jag jobbar för fullt för att Jag vet vem du är ska ges ut och bli en del av allas vår kamp för att rasismen och främlingsfientligheten ska få minskat utrymme i vårt samhälle generellt, men kanske extra mycket i vår riksdag efter valet nästa år. Jag vet att det kanske inte är ”mycket” att skriva en låt och ge ut, men för mig är det liksom allt. Det är mitt sätt att göra mig hörd, mitt sätt att påverka och framför allt, att ge andra styrkan att gå ut och stå för sina åsikter och förändra världen på sin lilla plätt på jorden. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

img_1783-1

Jag vet vem du är kommer ges ut via crowdfunding, och arbetet just nu är att välja crowdfundingbolag, göra olika ”belöningar” som människor kan få för att de hjälper och stöttar utgivningen, starta samarbeten med människor som både vill hjälpa mig men som också vill förändra världen, och att samla ihop mig så att jag vet att jag har allt på plats innan jag drar igång alltihop. För det är inte lite som ska vara i ordning, allt måste tänkas på, allt måste göras. Och jag vill ju inte heller att ni som väljer att stötta min kampanj bara ska göra det för min skull. Nej, jag vill ha en kampanj som gör oss till ett, som gör att vårt mod, vår kampvilja och vår förändra-världen-mentalitet ska synas, delas och växa. Därför är det extra viktigt för mig att det man får som belöning för att stötta utgivningen är sådant som också tar ställning, sådant som hjälper kampen. Mer än så kan jag inte berätta nu, men jag hoppas och tror att när kampanjen väl drar igång kommer många av er vilja stötta och vara med. Tillsammans ska vi ju förändra världen!

Ps. Om ni vet ställen som vill att en antirasistisk artist ska komma och spela sin grymma musik från och med februari 2018, så säg till mig OCH dem, för efter att låten kommit ut så vill jag ut och spela den för ALLA I HELA VÄRLDEN! Ds

2017/ 08/ 11

Måste du vara så arg? Det här är en av de vanligaste frågorna jag och andra kvinnor med mig får när vi ondgör oss över patriarkatet och kapitalismens makt över allas vår vardag. Måste du vara så arg? Många fler (män) skulle lyssna på dig om du lugnade ner dig lite. Man kommer ingen vart med ilska och hat, du måste resonera. Okej. För det första, så ja, jag är arg. För det andra, jag resonerar, det är du som inte lyssnar.

Men ja, jag är arg. Jag är arg över att jag lever i ett samhälle som konstant nedvärderar mina egenskaper för att jag är kvinna, som tvingar mig att vidta åtgärder i mitt vardagsliv för att undvika hot om våld och våldtäkt, som fortfarande år 2017 kan fria en våldtäktsåtalad man för att han säger att han sov när han hade sex med (våldtog) kvinnan i fråga och därför inte kan hållas ansvarig för det han gjort. Jag är arg över att vårt samhälle styrs av kapitalismen och bäddar för de rika så till den milda grad att somliga tycker att det är en bättre idé att genomföra fler oanmälda kontroller hos människor som fått försörjningsstöd, alltså en av samhällets svagaste grupper, än att städa upp bland våra skatteregler så att de som smiter från miljontals skattekronor varje år tvingas betala för sig. Jag är arg över att (enligt de senaste opinionsundersökningarna) 16% av befolkningen håller med SD om att människor är olika mycket värda beroende på var de är födda och vilken kultur de växt upp med, och tror att de skulle göra det bästa jobbet vad gäller att styra vårt land. Jag ÄR arg. Jag är arg och min ilska är berättigad. Den är en reaktion på en situation jag befinner mig i. En situation jag vill förändra. Men, bara för att jag är upprörd över situationen OCH är kvinna, så ser du och samhället bara min ilska. Mina argument ogiltigförklaras, eller uppfattas inte alls, min hela personlighet tillskrivs hysteriska drag och jag kallas manshatande feminazi. Jag jämförs alltså med en NAZIST för att jag uttrycker ilska. Tänk på det. Fattar du hur bisarrt det är? När sa nån (live eller online) senast åt Jonas Sjöstedt att han måste lugna ner sig, sluta vara så arg hela tiden, trots att han ständigt kräver samhällsförändringar och är arg på de som styr landet just nu? När fick Jan Björklund kommentarer på sin Facebook om att han behöver argumentera bättre och sluta skrika? Nej, de får inte sådana kommentarer, för när män är arga eller upprörda anses de, av både män och kvinnor, argumentera, vara sakliga och komma med synpunkter. Medan när kvinnor gör samma sak anklagas vi för osaklighet, hysteri och för att vara för känslosamma. Och detta alldeles oavsett hur känslosamma vi faktiskt är. Men, om vi nu skulle vara känslosamma, låt oss då vara det. Låt oss känna orättvisan i att vår plats i samhället är som lägre stående, låt oss uppröras över att vi går med nyckelknippan i ena handen och telefonen i den andra när vi går hem efter kl. 21 på kvällen, och om någon skulle förgripa sig på oss, får frågor om vad vi hade på oss och hur vi betedde oss. Låt oss bli arga och starta internetrevolutioner när vi som feminister har påtalat saker i åratal, men så fort en man kommer och säger samma sak (ofta med hälften av analysen) så applåderas det och får mediaplats. Skulle inte du vara upprörd? Skulle inte du till slut tappa fattningen om hela samhällssystemet konstant arbetade för att en annan grupp än den du tillhör skulle få förmåner, förtur och tas på allvar, men det hemliggjordes bakom rökridåer och normalisering så att det var stört omöjligt att förändra? Så ja, jag är arg. Och trots det argumenterar jag för min sak, dag ut och dag in. Trots att många vägrar lyssna och viftar bort mig och min ilska. Och, den stora frågan är väl varför DU inte är arg? Varför säger du till mig att lugna ner mig? Varför står du inte med mig och står upp för mänskliga rättigheter och kräver att samhället förändras så att det blir värdigt för alla att leva i, oavsett kön, härkomst, kultur, ålder eller klasstillhörighet? Hur kan du INTE vara arg? Om du också vill ha ett samhälle där alla är lika mycket värda, och ser dig omkring i det vi lever i idag, hur kan du inte vara arg?

Ps. När kvinnor blir arga höjer vi i regel rösten, säger ifrån och påtalar problem. När män blir arga leder det långt mycket oftare till våld, död och krig, både på det personliga och på det strukturella planet. Tänk på det nästa gång ni anklagar kvinnor för att vara oresonliga i sin ilska. Ds.

Ps 2. Jag är medveten om att denna text är starkt cisnormativ, men utgår ifrån min egen verklighet och då blir det så. Mycket av det jag tycker gäller givetvis även andra marginaliserade, förtryckta och utsatta grupper. Ds.

2015/ 02/ 16

Kära vänner! Jag är ledsen att jag inte bloggar oftare, men det är så mycket annat som tar tid i livet, det är svårt att hålla alla bollar i luften samtidigt! För den som saknar daglig kontakt med mig föreslår jag att ni följer mig på instagram eller facebook, för där uppdaterar jag oftare!

Men, nu är jag ju här, så nu kan jag lika gärna skriva av mig lite! Till att börja med så är jag väldigt glad över den nya designen på min hemsida, eller vad tycker ni? Det är FeministFotografen Sofia Kits som har tagit bilderna! Henne kan man också följa på instagram här! Och hennes hemsida finns här.

Och sen, som vanligt, så är jag förbannad på lite allt möjligt i samhället. Tex ddag läste jag om att det för en tid sedan startats en facebookgrupp för endast kvinnliga lajvare, och att det ganska snabbt dykt upp bekännelser, eller vad man ska säga, om sexuella övergrepp. Att män förgripit sig på kvinnor under lajv, och skyllt på ”det var min karaktär som hade sex med din”, eller äldre män som flörtat med yngre lajvande tjejer, som inte vågat säga emot eller berätta för någon. Och det här är ju bara ett exempel. På att kvinnor inte är fredade någonstans. Som en kommentar jag läste i frågan: ”Hade de sagt ”men det var min karaktär som mördade hans karaktär” om ett mord ägt rum?” Och exakt så är det. Inget annat brott ursäktas på det sätt som mäns våld mot kvinnor, och då särskilt det sexuella våldet, även om ”vanligt” våld också är svårt att få upp på dagordningen som någonting som räknas ordentligt i vårt rättsväsende och samhälle. Kvinnor får utstå så in i helvete mycket skit endast för att vi är kvinnor, och män kommer undan med det. Och så fort diskussionerna kommer igång så kommer fyrtio tusen miljarder män och blir kränkta över att vi diskuterar mäns våld mot kvinnor, för det gäller ju inte alla män. Nej, men är det verkligen viktigare hur du känner inför att bli teoretiskt ihopklumpad för ett samtals skull, än att det faktiskt dör kvinnor varje dag som följd av mäns våld mot kvinnor? Är det viktigare att du får skrika ut att du är en god man, än att kvinnor slipper bli våldtagna av män? Är det inte en jävla motsägelse att du, just DU som är en s.k GOD MAN inte då skriker allt vad du har att vi måste stoppa detta? Att detta våldsmonopol som den manliga delen av befolkningen utövar över den kvinnliga måste få ett slut, både för kvinnors skull men också för de män som misstänkliggörs mot sin vilja, och trots att det inget gjort? Kan du inte skrika om det istället? Skriva med versaler, spy ut det över internet, prata i ditt lunchrum, skriva insändare och facebookstatusar? Kan du inte använda ditt utrymme till att faktiskt göra skillnad, så att du en dag slipper klumpas ihop med män som våldtar och slår? För så länge som det kommer an på kvinnor att skydda sig mot detta våld så måste vi få klumpa ihop er män, för hur i helvete ska vi kunna veta vilka av er som våldtar och vilka som inte gör det? Det är ett under att några kärleksrelationer överhuvud taget inleds med den riskfaktor det innebär att vara kvinna och träffa en ny man.

Ja, det tänker jag på. Till exempel.

En annan sak jag tänker på är att jag ska föda barn om tja, ca 0-4 veckor. Det är ju spännande kan man säga. Att ungen där inne är färdigbakad och kan bestämma sig för att komma i princip när som helst nu, och en månad framåt. Sällan är man med om något som man har mindre kontroll över. Men när man väl står i det, som jag och Patrik gör nu, så finner man sig ju i det. Det blir liksom sanningen, att nu är det inte vi som bestämmer, och då är det bara så. Vi har packat en väska och tvättat en massa små små kläder, och köpt en vagn och skaffat en spjälsäng och ja, allt vi har kunnat komma på. Så nu väntar vi.

Och en tredje sak jag tänker på är att om man verkligen inte kan leva utan att se och höra ett liveframträdande av mig så finns i alla fall en liten chans nu på söndag, den 22 februari, för då är jag solist i Lundby nya kyrkas gudstjänst. Det blir ett par egna låtar och nån tolkning. Kl 11 börjar det, och enligt alla källor så är det ju gött med kyrkkaffe också!

2014/ 12/ 23

Jag är på semester. För andra gången på mindre än ett år är jag i ett land där solen skiner och det finns pooler, stränder, frukostbuffé och vänliga människor som ler och ger service. Det är en sådan ofantlig lyx att jag är här, gör det här, tillsammans med en människa som jag älskar. Vi kan unna oss, som det heter. Och jag älskar att unna mig sol och bad, jag mår bra av värme och solkysst hud.

Men hur underbart det än är, så är det ändå alltid två saker som jag tänker på när jag ligger på min solstol och luktar kokos.

Det ena är hur gärna jag skulle byta bort mitt unnande, min lyx för mina ändå surt förvärvade slantar, mot högre skatter och en försäkran om att alla i landet där jag bor skulle få det bättre. Alla som bor där och alla som vill eller är tvungna att komma dit. En försäkran om att mina skattepengar skulle gå till de som behöver dem (tex jag själv i vissa lägen) och inte till vinstuttag av rika ägare och chefer, och att skatterna skulle höjas så pass mycket att vår välfärd åter kunde anses vara värd namnet. Det är det ena jag tänker på i min solstol.

Och det andra är människorna i landet jag besöker. Jag önskar så mycket att det inte vore en sån skillnad i levnadsstandard, löner, hem och hus och boende, och att ingen som inte själv vill skulle behöva le mot rika västerländska turister och städa upp vår smuts.

Jag går genom en stad här på min semester och genar över en gård in mot mitt hotell. På vägen passerar jag ett hus byggt av något jag tror är bambu, på pålar, lappat med en bit av ett plåttak. Jag ser madrasser på golvet och hör röster. Det är inte alls säkert att mitt liv är bättre eller lyckligare än de liv som levs i dessa hus, men jag tror att det är enklare och att förutsättningarna för att kunna leva precis som jag vill är större hos mig, för att jag tex inte behöver ägna tid av mitt liv åt att lappa en vägg med en bit plåt. Det är inte rimligt att världen är så ojämlik och att vissa föds med eller kan få allt, medan andra föds utan någonting alls och utan utsikter att kunna förändra sin situation.

Och då är jag inte ens en särskilt rik västerlänning. Tvärtom är jag en som ofta vänder på kronor och funderar ett par gånger över inköp jag vill eller måste göra. Antalet människor som befinner sig högre upp på den ekonomiska samhällsstegen i världen är superhögt. Liksom antalet som befinner sig längre ner. Jag vill ha fler på eller runt mitt trappsteg. Där livet är drägligt alla dagar och det allra mesta går att lösa. Och där man kan unna sig lite lyx då och då. Det är inte för mycket begärt att fler ska kunna leva så. Det är det inte. God jul.

IMG_5090.JPG

2014/ 11/ 30

Jag tror att ett annat samhälle är möjligt. Ett där människor är friare, löneskillnaderna mindre, konsten mer betydelsefull och den inre lyckan och möjligheten till avslappning måttet på hur bra det går för oss i våra liv. Jag tror på höga skatter och en stor och stark välfärd som alla får ta del av. En stor allmännytta med låga hyror, medborgarlön och sex timmars arbetsdag som standard. Jag tror på mer tid till att tänka fria tankar, vara med de en älskar eller bara vara för sig själv. Jag tror att vi rusar åt fel håll när vi ska maximera vinsterna och konsumtionen och jag tror att vi är många som känner så men känner oss för små för att kunna påverka något. Men minns att allt en gör och säger som någon människa hör eller ser, kan påverka hen. Stärka, hjälpa, inspirera och stötta. Så vi måste fortsätta säga vad vi tycker och kämpa för det vi tror på. Det är det enda sättet. Och så kan vi läsa den här forskaren som också tycker att vi ska jobba mindre. Tex.

2014/ 11/ 22

Nu har en vän till mig blivit utsatt för sexuellt ofredande. I kollektivtrafiken i Göteborg, en helt vanlig jävla dag, mitt på dagen, på en full buss. En jävla jävel till man har juckat mot hennes kropp tills han fick stånd och sen smitit när hon upptäckte vad han gjorde och reagerade chockat. För inte så länge sedan hörde jag om en tjej som blivit utnyttjad när hon sov. Jag själv har vid ett tillfälle i mitt liv vaknat av att en man (som sov över hos mig) gned sig mot mig och sa ”titta vad du har gjort med mig” och tryckte min fot mot sin kuk, och vid ett annat tillfälle blivit utsatt för ett närmande från en äldre släkting. Och gemensamt för allt det här är att det är män som utfört handlingarna och kvinnor som känt skam efteråt. Jag hatar att vårt samhälle är uppbyggt så att offer för sexuella övergrepp och ofredanden känner skam och skuld. Jag hatar att män får lära sig att de får ta sig friheter, att de får göra saker mot andras vilja och att de inte får lära sig vad samtycke är, vad det är att känna in och känna av en annan människa, och jag hatar dessutom att det sexuella i dessa handlingar gör att det är svårt att skilja på brott och sex, så att det blir kallat för sexbrott, när det egentligen inte alls har något att göra med det som är sex mellan (oftast) två människor, det som är fint och på alla inblandades villkor. För det är inte samma sak. Ett nytt ord borde uppfinnas för det sexuella våldet, så att det inte blandas ihop med frivilliga sexuella handlingar. Och en ny jävla samhällsordning MÅSTE uppfinnas nu, så att kvinnor en gång för alla kan få bli fria från sexuella ofredanden, sexuellt våld och hot om sexuellt våld. Det är en skam att det inte redan är utrotat.

(Och – givetvis finns det män som lärt sig exakt vad som är vad och som vet hur man beter sig, men att vissa män inte gjort det utgör ett ständigt hot mot kvinnors frihet i samhället.)

(Och – givetvis ska allt sexuellt våld utrotas, inte bara mäns mot kvinnor.)

(Och – än idag känner jag skam och oro för att skriva offentligt att en äldre släkting en gång gjort närmanden mot mig, för att jag är rädd för vad folk ska säga och tro. Världen är fan sjuk. Och jag måste få skriva det, säga det, berätta det. Jag tänker ju för fan på det än idag trots att det var 15 år sen nu. Du som gjorde det, jag hoppas att du också skäms än idag och är glad att jag vågade visa att jag inte tyckte om det du gjorde. För det var fan inte ok, hur lite det än var och hur tidigt jag än stoppade det. Du gjorde fel och jag kan aldrig se på dig utan att minnas och äcklas. Det har du gjort mot mig. Bara så du vet.)