Samhälle Archive - anjaerika
Arkivet


2018/ 02/ 24

Kära, kära ni. Den här hemsidan har fått stå tillbaka till förmån för en intensiv crowdfundingkampanj i november och december, och då lika intensiv närvaro på alla mina olika sociala medier. Jag hade helt enkelt inte tid och plats i livet att även uppdatera hemsidan. Och sen tog jag ledigt för att andas lite, sen kom januari och förberedelser inför releasen av JAG VET VEM DU ÄR. (Länk till låten på Spotify) För kampanjen lyckades ju! Vi nådde målet och jag kunde släppa min låt, sprida mina pins, smycken och posters. Helt magiskt. Det är valår i år, och 2018 är året då vi som vill och vågar protesterar och höjer våra röster mot rasismen och orättvisorna i vårt samhälle. Vi är många som gör det, på många olika sätt och platser, och mitt sätt är JAG VET VEM DU ÄR, och nästan 200 personer och/eller organisationer har valt att säga det med mig. Tillsammans står vi upp för det vi tror på.

omslag JVVDÄ

Och nu, är det dags att säga TACK. Ni var så många som hjälpte mig framåt, som blev en del av projektet och kampanjen, och som på så många olika sätt gjorde detta möjligt. Tillsammans säger vi JAG VET VEM DU ÄR till rasisterna nu, och det är tack vare er. Ni är ovärderliga, modiga och underbara.

Många av er har gjort så mycket för kampanjen, och jag skulle vilja skriva ett personligt brev till er alla för att tacka, men det får bli en lista här med alla namn (hoppas jag!!) och en försäkran om att jag uppskattar var och en av er så oerhört mycket. Ni gjorde detta möjligt!

TACK!

Annika Ax

Anna Brygård

Adam Högblom

Agnes Persson

Alex Blomster

Alexandra Lindholm

Amanda Hentunen Rodriguez

Amanda Rosén

Anders Gabrielsson

Andreas Skön

Ann-Louise Öbom

Anna Larsson

Anna Merkander

Anna Sjöberg

Anna Svensson

Anna-Klara Dahlén

Anneli Selvefors

Annichen Pettersson

Annie Bergman

Axel Tegnered

Aurora Byrbäck

Bengt Edstam

Björn Wallgren, Lycklig Produktion

Camilla Andersson

Carl-Johan Svensson

Catrine Lovén

Charlotta Åhall

Christer Larsson

Christian Rusch

Christine Lindén

Clara Nordin

Daniel Nilsson

David Magnusson

Elias Liebendörfer

Elin Bergmark Lundin

Elin Bornell

Elin Gbg

Elin Ljungberg

Elin Samuelsson

Elin Hellström-Lehane

Elin Svensson

Elisabeth Augustsson

Elisabeth Kronström

Elisabeth Sjökvist

Ellen Hjalmarson

Ellinor Nilsson

Ellinor Svensson

Elsa Fahlén

Emanuel Blume

Emelie Lidgard

Emma Knyckare

Emma Lindblad

Emma Stene

Eric Rusch

Erik Thosteman

Erika Göthberg

Eva Karnell

Eva Nykvist

Fredrik Dahl

Gabrielle Jacobsson

Gilava Shahrabi

Grästorps kommun

Gustav Larson

Christoffer Alm

Alexandra Sjöstedt, Kulturskolan Norra Hisingen

Hanna Björck

Hanna Brehmer

Hanna

Hasse Flykt

Hasse Leander

Hedvig Lundmark

Helén Rådahl

Helena Lindblad

Henric Joneskär

Henric Karlsson

Ida Breimo

Ida Klingvall

Ida Löfholm

Ingegerd och Per Klingvall

Isabel Evers

Jakob Nylin Nilsson

Jakob Ollinen

Jeanette Söderberg

Jennie Granlund

Jenny Bremberg

Jens Filipsson

Jens Lindvall

Jens Söderhäll

Jesper Ax

Jesper Gester

Jesper Peterson

Jessica Nyström

Jessie Lewis Skoglund

Joachim Ögren

Johan Andersson

Johan Briggert

Johan Ringström

Johan Soh Olofsson

Johannes Sundlo

Johannebergs församling

John Pekkari

Jonas Carboo

Jonas Ek

Jonas Lindblom

Jonathan Royon

Josefin Neldén

JustNu Tryckeri

Jörgen Nilsson

Karolina Swedberg

Katrin Kernell

Kitty och Simon Lingmerth, Lingmerth Creatives

Lars Högblom

Lars M Johansson

Lars-Magnus Jonson

Lina Eriksson

Lina Wingqvist

Linda

Linda Ressel

Lindie Boström

Line Östblom

Linnéa Burén

Lisa Monfelt

Lisa Schröder

Loella Hermansson

Love Ronja

Ludvig Eriksson

Ludwig Gustavsson

Lundby församling

Madeleine Johansson

Magnus Falk

Magnus Faxå

Magnus Hjelm

Magnus Lindberg, VRTKL Audio AB

Malena Furehill

Malin Lingnert

Malin Sjöström

Marcus Aronsson

Marcus Sturewall

Marcus Winberg

Maria Johansson

Maria Lyttkens

Maria Samuelsson

Marie Alsér

Marie Ehrnlund

Marie Fredholm

Marie-Louise Marek

Marika Österlund

Martina Wessman

Mathilde Simonsen Hebrand

Matilda Bördin

Matilda My

Matilda Skön, Feministiskt Initiativ, Göteborg

Matilda Åhall

Mats Genfors

MedTryck

Mia Wallin

Micke och Julia Uhdén

Niclas Bengtsson

Nicole Marinkova

Niklas Jönsson

Niklas Lindgren

Niklas Oveborn

Nils Lindenmo

Nils Svednell

Olle Bergel

Olle Bohman

Oscar Hellqvist

Patrick Larsson

Patrik Nordqvist

Peter Knutsson, Rock mot cancer

Petra Genfors

Pia Eriksson

Rikard Björk

Robert Elfwing

Robert Lorentzson

Roland Carlsson

Sabina Sakari

Samuel Muntlin

Sanna Svedestedt Carboo

Sanna TH

Sanne Skjervik

Sara Svensson Ringbo

Sarah Holmdahl

Sarah Nilsson

Selen Özan, ODA Studios

Setiyane

Shirin Golchin

Simon Palerbro

Simon Parsmo

Simon Selvin

Sofia Jönsson

Sofia Magnusson

Sofia Nilsson Björkström

Sofie Björk

Sofie Blombäck

Sofie Helge

Sundsvalls kommun

Tanya Jernberg

Teater UNO

Terese Berger

Theres Hansson

Therese Larsson

Tina Wilhelmsson

Tobias Adriansson

Tobias Rosén

Torbjörn A O Johansson

Tuomas Ojala

Ulrica Martinsdotter

Ulrica Åkerström

Veronica Wåhlberg

Viktor Björkberg

Yvonne Strömer

2Lång

2017/ 11/ 02

Hörrni, det närmar sig kampanjsläpp för JAG VET VEM DU ÄR, och jag är peppad, nervös, taggad, spänd och lite, lite stressad heeeeela tiden. Det är så mycket att göra, och så många saker att ta hänsyn till att jag snart bara kan hoppas på att jag tänkt allt och lyckas jonglera alla bollarna på en och samma gång. Och. Jag hoppas ju så otroligt innerligt att fler ska tycka som jag om det här, vilja vara med och hoppa på det här tåget som jag nu drar igång. Mer info kommer nästa vecka, så länge kommer lite bilder från en del av fotograferingen förra veckan, då tog vi omslagsbilder och filmade kampanjfilmen. Snart smäller det hörrni. Ojojoj.  jag vet vem du är foto 3 jag vet vem du är foto 2 jag vet vem du är foto

2017/ 10/ 16

Hallåja! Kära nån vad mycket jag har att göra, och kära nån vad lite tid jag har. Eller alltså, jag har ju TID i mitt liv, men jag vill ju, och behöver också, lägga den tiden på en del annat. Tex jobbar jag ju tre dagar i veckan som musikpedagog, vilket ju alltså tar de tre dagarna i anspråk. Sen har jag ju en familj och vi försöker ju ses och hänga och ha det gött då och då också. Så tiden för mitt projekt, att få ut Jag vet vem du är, och att göra hela själva kampanjen, den har varit lite knapp den senaste veckan. Måndag-tisdag fick jag jättemycket gjort, resten har jag fått hitta småsnuttar av tid till att göra. Men, det kommer bli bra, jag ska bara ha lite gammal hederlig tilltro till att allt kommer lösa sig, så gör det det. (Tilltro + hårt arbete är oftast receptet på framgång, så att säga)

2017/ 10/ 10

Alltså, jag blir så innerligt tacksam över människor som tycker om det jag gör, håller med mig i det jag tycker, och som dessutom tar sig tiden att berätta det för mig OCH vill hjälpa mig på de sätt de kan för att jag ska nå ut längre med min musik. Det är liksom jackpot på alla punkter. Tänk att ni finns, ni som gör detta, gillar mig och min musik och som också vill se en öppnare, friare värld. Ni ger mig kraft och mod att fortsätta. TACK!

IMG_6696

 

 

2017/ 10/ 09

Sedan jag skrev och spelade Jag vet vem du är för publik för första gången, så har det allteftersom tiden gått blivit mer och mer tydligt för mig att den låten verkligen är en del av mitt livsverk. Eller, mer min livsgärning. Jag vill så oerhört gärna göra skillnad i världen, för människor, på ett eller annat sätt, och Jag vet vem du är var ju bara mitt sätt att säga ifrån, från början, men ju mer människor delat den och skrivit till mig att den är deras kampsång, att de ryser när de hör den, att mina ord ger dem mod, desto mer har jag känt att här, här är min stig just nu. Så nu är jag på min stig. Jag jobbar för fullt för att Jag vet vem du är ska ges ut och bli en del av allas vår kamp för att rasismen och främlingsfientligheten ska få minskat utrymme i vårt samhälle generellt, men kanske extra mycket i vår riksdag efter valet nästa år. Jag vet att det kanske inte är “mycket” att skriva en låt och ge ut, men för mig är det liksom allt. Det är mitt sätt att göra mig hörd, mitt sätt att påverka och framför allt, att ge andra styrkan att gå ut och stå för sina åsikter och förändra världen på sin lilla plätt på jorden. Ingen kan göra allt, men alla kan göra något.

img_1783-1

Jag vet vem du är kommer ges ut via crowdfunding, och arbetet just nu är att välja crowdfundingbolag, göra olika “belöningar” som människor kan få för att de hjälper och stöttar utgivningen, starta samarbeten med människor som både vill hjälpa mig men som också vill förändra världen, och att samla ihop mig så att jag vet att jag har allt på plats innan jag drar igång alltihop. För det är inte lite som ska vara i ordning, allt måste tänkas på, allt måste göras. Och jag vill ju inte heller att ni som väljer att stötta min kampanj bara ska göra det för min skull. Nej, jag vill ha en kampanj som gör oss till ett, som gör att vårt mod, vår kampvilja och vår förändra-världen-mentalitet ska synas, delas och växa. Därför är det extra viktigt för mig att det man får som belöning för att stötta utgivningen är sådant som också tar ställning, sådant som hjälper kampen. Mer än så kan jag inte berätta nu, men jag hoppas och tror att när kampanjen väl drar igång kommer många av er vilja stötta och vara med. Tillsammans ska vi ju förändra världen!

Ps. Om ni vet ställen som vill att en antirasistisk artist ska komma och spela sin grymma musik från och med februari 2018, så säg till mig OCH dem, för efter att låten kommit ut så vill jag ut och spela den för ALLA I HELA VÄRLDEN! Ds

2017/ 08/ 11

Måste du vara så arg? Det här är en av de vanligaste frågorna jag och andra kvinnor med mig får när vi ondgör oss över patriarkatet och kapitalismens makt över allas vår vardag. Måste du vara så arg? Många fler (män) skulle lyssna på dig om du lugnade ner dig lite. Man kommer ingen vart med ilska och hat, du måste resonera. Okej. För det första, så ja, jag är arg. För det andra, jag resonerar, det är du som inte lyssnar.

Men ja, jag är arg. Jag är arg över att jag lever i ett samhälle som konstant nedvärderar mina egenskaper för att jag är kvinna, som tvingar mig att vidta åtgärder i mitt vardagsliv för att undvika hot om våld och våldtäkt, som fortfarande år 2017 kan fria en våldtäktsåtalad man för att han säger att han sov när han hade sex med (våldtog) kvinnan i fråga och därför inte kan hållas ansvarig för det han gjort. Jag är arg över att vårt samhälle styrs av kapitalismen och bäddar för de rika så till den milda grad att somliga tycker att det är en bättre idé att genomföra fler oanmälda kontroller hos människor som fått försörjningsstöd, alltså en av samhällets svagaste grupper, än att städa upp bland våra skatteregler så att de som smiter från miljontals skattekronor varje år tvingas betala för sig. Jag är arg över att (enligt de senaste opinionsundersökningarna) 16% av befolkningen håller med SD om att människor är olika mycket värda beroende på var de är födda och vilken kultur de växt upp med, och tror att de skulle göra det bästa jobbet vad gäller att styra vårt land. Jag ÄR arg. Jag är arg och min ilska är berättigad. Den är en reaktion på en situation jag befinner mig i. En situation jag vill förändra. Men, bara för att jag är upprörd över situationen OCH är kvinna, så ser du och samhället bara min ilska. Mina argument ogiltigförklaras, eller uppfattas inte alls, min hela personlighet tillskrivs hysteriska drag och jag kallas manshatande feminazi. Jag jämförs alltså med en NAZIST för att jag uttrycker ilska. Tänk på det. Fattar du hur bisarrt det är? När sa nån (live eller online) senast åt Jonas Sjöstedt att han måste lugna ner sig, sluta vara så arg hela tiden, trots att han ständigt kräver samhällsförändringar och är arg på de som styr landet just nu? När fick Jan Björklund kommentarer på sin Facebook om att han behöver argumentera bättre och sluta skrika? Nej, de får inte sådana kommentarer, för när män är arga eller upprörda anses de, av både män och kvinnor, argumentera, vara sakliga och komma med synpunkter. Medan när kvinnor gör samma sak anklagas vi för osaklighet, hysteri och för att vara för känslosamma. Och detta alldeles oavsett hur känslosamma vi faktiskt är. Men, om vi nu skulle vara känslosamma, låt oss då vara det. Låt oss känna orättvisan i att vår plats i samhället är som lägre stående, låt oss uppröras över att vi går med nyckelknippan i ena handen och telefonen i den andra när vi går hem efter kl. 21 på kvällen, och om någon skulle förgripa sig på oss, får frågor om vad vi hade på oss och hur vi betedde oss. Låt oss bli arga och starta internetrevolutioner när vi som feminister har påtalat saker i åratal, men så fort en man kommer och säger samma sak (ofta med hälften av analysen) så applåderas det och får mediaplats. Skulle inte du vara upprörd? Skulle inte du till slut tappa fattningen om hela samhällssystemet konstant arbetade för att en annan grupp än den du tillhör skulle få förmåner, förtur och tas på allvar, men det hemliggjordes bakom rökridåer och normalisering så att det var stört omöjligt att förändra? Så ja, jag är arg. Och trots det argumenterar jag för min sak, dag ut och dag in. Trots att många vägrar lyssna och viftar bort mig och min ilska. Och, den stora frågan är väl varför DU inte är arg? Varför säger du till mig att lugna ner mig? Varför står du inte med mig och står upp för mänskliga rättigheter och kräver att samhället förändras så att det blir värdigt för alla att leva i, oavsett kön, härkomst, kultur, ålder eller klasstillhörighet? Hur kan du INTE vara arg? Om du också vill ha ett samhälle där alla är lika mycket värda, och ser dig omkring i det vi lever i idag, hur kan du inte vara arg?

Ps. När kvinnor blir arga höjer vi i regel rösten, säger ifrån och påtalar problem. När män blir arga leder det långt mycket oftare till våld, död och krig, både på det personliga och på det strukturella planet. Tänk på det nästa gång ni anklagar kvinnor för att vara oresonliga i sin ilska. Ds.

Ps 2. Jag är medveten om att denna text är starkt cisnormativ, men utgår ifrån min egen verklighet och då blir det så. Mycket av det jag tycker gäller givetvis även andra marginaliserade, förtryckta och utsatta grupper. Ds.

2016/ 09/ 16

Den 19 augusti spelade jag som bekant på Astrid Lindgrens Näs i Vimmerby, något som filmades av Rikard Björk! Min nya låt Jag vet vem du är har blivit en med mina internetmått mätt viral succé, vilket gör mig väldigt glad! I skrivande stund har videon visats 36 000 gånger, och jag har fått så många fina ord om låten. Tack snälla ni som skriver till mig och som visar ert stöd för låtens budskap; att SD är och förblir rasister, och att vi som inte håller med dem måste kämpa emot, alltid.

Se och hör låten här.

Stort tack till Samuel Muntlin för hjälpen med att arra låten, och tack till Axel Tengnered, Marcus Sturewall, Ludvig Eriksson, Hannes Sigfridsson för att ni spelar så att min musik blir så mycket bättre.

2015/ 11/ 08

Hallå ja! Jag har klippt ihop lite härliga bilder med Jag och ärtan, och lagt upp på youtube. Lyssna och titta gärna!

2015/ 09/ 02

Min bebis har feber. Han har haft feber i två dygn nu och är hängig och ledsen och vill mest sova och/eller vara i famnen. Vi var på barnakuten igår kväll för säkerhets skull men det är inget fel på honom. Han har bara feber och är förkyld. Och ändå gråter jag då och då med honom för att jag tycker så synd om honom. Han är så liten och vet inte varför hans kropp gör ont, varför det bara inte känns bra och varför han vill gråta hela tiden. Han är så liten, vet ingenting. Och jag gråter med honom i vår hyresrätt i västra Göteborg där vi sitter i vår soffa tillsammans. Där vi har rent vatten, som jag ändå kokar för säkerhets skull så att han inte ska få i sig bakterier. Där vi har alla smärtstillande och mediciner hans lilla kropp kan tänkas behöva, i exakt rätt dos för att de ska hjälpa och inte förstöra honom. Där vi har filtar om han fryser, kan vädra om det blir för varmt. Där vi kan sitta, helt trygga i förvissningen om att han kommer bli bra och kry om några dagar, en läkare och två sköterskor undersökte honom igår och han är helt enkelt bara lite förkyld. Och jag tänker på hur ofattbart bra vi har det här i vårt hem. Vi har allt. Allt, allt, allt har vi. Jag gråter med min bebis i hans feberledsenhet och gråter samtidigt med alla de mödrar, fäder och barn som samtidigt gråter i båtar på Medelhavet, vid taggtråd vid en landgräns, vid stränder i Grekland där bara halva deras familj steg i land för att den andra halvan inte klarade resan. Det hade lika gärna kunnat vara vi. Du. Jag. Våra barn. Om vi fötts på en annan plats hade vi kanske flytt för våra liv just nu, och hoppats på att människor som hade det bättre än vi skulle öppna sina hjärtan, länder och hem.

 

Alla måste tänka på det. Det hade lika gärna kunnat vara vi. Det skulle kunna vara din dotter som drunknade på havet, din son som svälte ihjäl längs vägen, din mamma som kvävdes i en lastbil. Om det känns främmande att hjälpa, att öppna våra påhittade landsgränser och hjälpa fler, så måste alla tänka att alla dessa människor är just det. Människor. Som flyr för sina liv. Det spelar ingen roll hur svårt det kan tänkas bli att organisera, integrera, husera. De flyr. För sina liv. Det är säkrare för dem att lämna sina hem och åka överfull gummibåt över Medelhavet än att stanna. Vi måste hjälpa. Vi som fått allt utan att ens försöka. Vi som sitter säkra i våra soffor, som lever trygga och hela och rena måste hjälpa. Vi måste. Och vi och de är vi. Vi har bara fötts på olika platser.

 

R E F U G E E S  W E L C O M E

#refugeeswelcome #flyktingkatastrof

2014/ 12/ 23

Jag är på semester. För andra gången på mindre än ett år är jag i ett land där solen skiner och det finns pooler, stränder, frukostbuffé och vänliga människor som ler och ger service. Det är en sådan ofantlig lyx att jag är här, gör det här, tillsammans med en människa som jag älskar. Vi kan unna oss, som det heter. Och jag älskar att unna mig sol och bad, jag mår bra av värme och solkysst hud.

Men hur underbart det än är, så är det ändå alltid två saker som jag tänker på när jag ligger på min solstol och luktar kokos.

Det ena är hur gärna jag skulle byta bort mitt unnande, min lyx för mina ändå surt förvärvade slantar, mot högre skatter och en försäkran om att alla i landet där jag bor skulle få det bättre. Alla som bor där och alla som vill eller är tvungna att komma dit. En försäkran om att mina skattepengar skulle gå till de som behöver dem (tex jag själv i vissa lägen) och inte till vinstuttag av rika ägare och chefer, och att skatterna skulle höjas så pass mycket att vår välfärd åter kunde anses vara värd namnet. Det är det ena jag tänker på i min solstol.

Och det andra är människorna i landet jag besöker. Jag önskar så mycket att det inte vore en sån skillnad i levnadsstandard, löner, hem och hus och boende, och att ingen som inte själv vill skulle behöva le mot rika västerländska turister och städa upp vår smuts.

Jag går genom en stad här på min semester och genar över en gård in mot mitt hotell. På vägen passerar jag ett hus byggt av något jag tror är bambu, på pålar, lappat med en bit av ett plåttak. Jag ser madrasser på golvet och hör röster. Det är inte alls säkert att mitt liv är bättre eller lyckligare än de liv som levs i dessa hus, men jag tror att det är enklare och att förutsättningarna för att kunna leva precis som jag vill är större hos mig, för att jag tex inte behöver ägna tid av mitt liv åt att lappa en vägg med en bit plåt. Det är inte rimligt att världen är så ojämlik och att vissa föds med eller kan få allt, medan andra föds utan någonting alls och utan utsikter att kunna förändra sin situation.

Och då är jag inte ens en särskilt rik västerlänning. Tvärtom är jag en som ofta vänder på kronor och funderar ett par gånger över inköp jag vill eller måste göra. Antalet människor som befinner sig högre upp på den ekonomiska samhällsstegen i världen är superhögt. Liksom antalet som befinner sig längre ner. Jag vill ha fler på eller runt mitt trappsteg. Där livet är drägligt alla dagar och det allra mesta går att lösa. Och där man kan unna sig lite lyx då och då. Det är inte för mycket begärt att fler ska kunna leva så. Det är det inte. God jul.

IMG_5090.JPG