Hallå där världen runtomkring.
Jag tänker på att det är så svårt för mig att skriva något just nu. Om världen, världsläget, alla som lider och har det svårt. Jag delar länkar och inlägg hejvilt på min instagram men lyckas liksom inte formulera mig med egna ord, för det är så stort, så svårt. Hur kan världen vara så… OND?? Att se på när palestinier i Gaza lider, lemlästas, blir hemlösa, rättslösa och dör en efter en efter en, och ändå påstå att det den israeliska militären och ledningen gör är rättfärdigt, jag kan bara inte förstå det. Och orden sviker mig, för det är så fruktansvärt ofattbart. Det är bara inte mänskligt beteende? Och om det är mänskligt beteende, vilka är vi då som mänsklighet? De som gör detta, och vi som ser på? Vi små människor som protesterar och höjer våra röster, vi är så små och tydligen inte alls att lyssna på eftersom demonstration efter demonstration världen över kommer och går utan att något verkar hända. Och de som faktiskt har makt, de agerar inte?? Jo, några agerar. Sydafrika agerar, enskilda politiker här och där agerar och ja, EU fattade (väl?) beslut häromdagen om att de tycker att det måste till ett eld upphör, men att så många av världens allra mäktigaste faktiskt INTE agerar, det är liksom ofattbart. Tänk på alla politiska kontakter, alla relationer som faktiskt finns och som skulle kunna sätta press på israel att sluta med det folkmord de utför. Att ha den makten och INTE använda den? Hur är man ens en människa då? Vad är det som har hänt under resan från att vara en helt vanlig person som drömmer om att förändra världen genom politik, till att stå där, längst upp i näringskedjan en dag, och då inte längre drömma om att faktiskt förändra världen till det bättre, utan då vara helt insnurrad i att bevara relationer, få sälja och köpa vapen och tjänster, ha kvar allianser till vilket pris som helst, och ja, vad mer kan det vara? Det är ofattbart. Och orden sviker mig. Jag kan liksom inte vara slagkraftig, snärtig, skriva nåt som uppmanar till kamp eller fredligt motstånd. Eller jo, det vill jag ju. Fredligt motstånd är en nödvändighet, såklart. Men jag kan liksom inte hitta min vanliga brandtals-ådra som alltid vill ropa ut över hustaken vad jag tycker om en sak, för just nu känner jag mig så obegripligt liten i detta, och så förvirrad kring hur mänskligheten kan bete sig på det vis vi gör. Jag får domedagskänslor och blir liten och rädd. Vill krypa ihop och krama mina barn, vika ner huvudet och skapa musik- och rytmiklektioner för mina barngrupper och fokusera på det lilla, lilla, lilla jag befinner mig i där jag vet att jag gör gott för de jag möter. Resten av världen är för stor och otäck nu. Och samtidigt vet jag ju att om vi ger upp och slutar protestera och höja våra röster så är det ju verkligen förlorat. Så det går ju inte. Vi får ta tre djupa andetag och sen fortsätta. Med vad det än är vi kan göra för att säga vad vi tycker. Allt räknas, alla får vara med. Fred, rättvisa och jämlikhet för alla är grunden till allt. Vi får gråta och sen höja våra nävar i luften, och våra röster.
FRED! FRED! FRED!
Taggar: Antirasism, Död, Döden, folkmord, fred, Frihet, gaza, genocide, israel, jag vet vem du är, krig, palestina, peace, Politik, Rasism, Samhälle, war
Kommenterer:
Taggar: anjaerika, Antirasism, Dagens tankar, Frihet, jag vet vem du är, Musik, Politik, Rasism, Samhälle, SD, sd är rasister
Kommenterer:
Kära, kära ni. Den här hemsidan har fått stå tillbaka till förmån för en intensiv crowdfundingkampanj i november och december, och då lika intensiv närvaro på alla mina olika sociala medier. Jag hade helt enkelt inte tid och plats i livet att även uppdatera hemsidan. Och sen tog jag ledigt för att andas lite, sen kom januari och förberedelser inför releasen av JAG VET VEM DU ÄR. (Länk till låten på Spotify) För kampanjen lyckades ju! Vi nådde målet och jag kunde släppa min låt, sprida mina pins, smycken och posters. Helt magiskt. Det är valår i år, och 2018 är året då vi som vill och vågar protesterar och höjer våra röster mot rasismen och orättvisorna i vårt samhälle. Vi är många som gör det, på många olika sätt och platser, och mitt sätt är JAG VET VEM DU ÄR, och nästan 200 personer och/eller organisationer har valt att säga det med mig. Tillsammans står vi upp för det vi tror på.
Och nu, är det dags att säga TACK. Ni var så många som hjälpte mig framåt, som blev en del av projektet och kampanjen, och som på så många olika sätt gjorde detta möjligt. Tillsammans säger vi JAG VET VEM DU ÄR till rasisterna nu, och det är tack vare er. Ni är ovärderliga, modiga och underbara.
Många av er har gjort så mycket för kampanjen, och jag skulle vilja skriva ett personligt brev till er alla för att tacka, men det får bli en lista här med alla namn (hoppas jag!!) och en försäkran om att jag uppskattar var och en av er så oerhört mycket. Ni gjorde detta möjligt!
TACK!
Annika Ax
Anna Brygård
Adam Högblom
Agnes Persson
Alex Blomster
Alexandra Lindholm
Amanda Hentunen Rodriguez
Amanda Rosén
Anders Gabrielsson
Andreas Skön
Ann-Louise Öbom
Anna Larsson
Anna Merkander
Anna Sjöberg
Anna Svensson
Anna-Klara Dahlén
Anneli Selvefors
Annichen Pettersson
Annie Bergman
Axel Tegnered
Aurora Byrbäck
Bengt Edstam
Björn Wallgren, Lycklig Produktion
Camilla Andersson
Carl-Johan Svensson
Catrine Lovén
Charlotta Åhall
Christer Larsson
Christian Rusch
Christine Lindén
Clara Nordin
Daniel Nilsson
David Magnusson
Elias Liebendörfer
Elin Bergmark Lundin
Elin Bornell
Elin Gbg
Elin Ljungberg
Elin Samuelsson
Elin Hellström-Lehane
Elin Svensson
Elisabeth Augustsson
Elisabeth Kronström
Elisabeth Sjökvist
Ellen Hjalmarson
Ellinor Nilsson
Ellinor Svensson
Elsa Fahlén
Emanuel Blume
Emelie Lidgard
Emma Knyckare
Emma Lindblad
Emma Stene
Eric Rusch
Erik Thosteman
Erika Göthberg
Eva Karnell
Eva Nykvist
Fredrik Dahl
Gabrielle Jacobsson
Grästorps kommun
Gustav Larson
Christoffer Alm
Alexandra Sjöstedt, Kulturskolan Norra Hisingen
Hanna Björck
Hanna Brehmer
Hanna
Hasse Flykt
Hasse Leander
Hedvig Lundmark
Helén Rådahl
Helena Lindblad
Henric Joneskär
Henric Karlsson
Ida Breimo
Ida Klingvall
Ida Löfholm
Ingegerd och Per Klingvall
Isabel Evers
Jakob Nylin Nilsson
Jakob Ollinen
Jeanette Söderberg
Jennie Granlund
Jenny Bremberg
Jens Filipsson
Jens Lindvall
Jens Söderhäll
Jesper Ax
Jesper Gester
Jesper Peterson
Jessica Nyström
Jessie Lewis Skoglund
Joachim Ögren
Johan Andersson
Johan Briggert
Johan Ringström
Johan Soh Olofsson
Johannes Sundlo
Johannebergs församling
John Pekkari
Jonas Carboo
Jonas Ek
Jonas Lindblom
Jonathan Royon
Josefin Neldén
JustNu Tryckeri
Jörgen Nilsson
Karolina Swedberg
Katrin Kernell
Kitty och Simon Lingmerth, Lingmerth Creatives
Lars Högblom
Lars M Johansson
Lars-Magnus Jonson
Lina Eriksson
Lina Wingqvist
Linda
Linda Ressel
Lindie Boström
Line Östblom
Linnéa Burén
Lisa Monfelt
Lisa Schröder
Loella Hermansson
Love Ronja
Ludvig Eriksson
Ludwig Gustavsson
Lundby församling
Madeleine Johansson
Magnus Falk
Magnus Faxå
Magnus Hjelm
Magnus Lindberg, VRTKL Audio AB
Malena Furehill
Malin Lingnert
Malin Sjöström
Marcus Aronsson
Marcus Sturewall
Marcus Winberg
Maria Johansson
Maria Lyttkens
Maria Samuelsson
Marie Alsér
Marie Ehrnlund
Marie Fredholm
Marie-Louise Marek
Marika Österlund
Martina Wessman
Mathilde Simonsen Hebrand
Matilda Bördin
Matilda My
Matilda Skön, Feministiskt Initiativ, Göteborg
Matilda Åhall
Mats Genfors
MedTryck
Mia Wallin
Micke och Julia Uhdén
Niclas Bengtsson
Nicole Marinkova
Niklas Jönsson
Niklas Lindgren
Niklas Oveborn
Nils Lindenmo
Nils Svednell
Olle Bergel
Olle Bohman
Oscar Hellqvist
Patrick Larsson
Patrik Nordqvist
Peter Knutsson, Rock mot cancer
Petra Genfors
Pia Eriksson
Rikard Björk
Robert Elfwing
Robert Lorentzson
Roland Carlsson
Sabina Sakari
Samuel Muntlin
Sanna Svedestedt Carboo
Sanna TH
Sanne Skjervik
Sara Svensson Ringbo
Sarah Holmdahl
Sarah Nilsson
Selen Özan, ODA Studios
Setiyane
Shirin Golchin
Simon Palerbro
Simon Parsmo
Simon Selvin
Sofia Jönsson
Sofia Magnusson
Sofia Nilsson Björkström
Sofie Björk
Sofie Blombäck
Sofie Helge
Sundsvalls kommun
Tanya Jernberg
Teater UNO
Terese Berger
Theres Hansson
Therese Larsson
Tina Wilhelmsson
Tobias Adriansson
Tobias Rosén
Torbjörn A O Johansson
Tuomas Ojala
Ulrica Martinsdotter
Ulrica Åkerström
Veronica Wåhlberg
Viktor Björkberg
Yvonne Strömer
2Lång
Taggar: anjaerika, Antirasism, Frihet, jag vet vem du är, Media, Musik, Politik, Rasism, Samhälle, SD, sd är rasister, sdärrasister, Skivsläpp, Spelning, Sverigedemokraterna, tillsammansskapet
Kommenterer:
Jag är på semester. För andra gången på mindre än ett år är jag i ett land där solen skiner och det finns pooler, stränder, frukostbuffé och vänliga människor som ler och ger service. Det är en sådan ofantlig lyx att jag är här, gör det här, tillsammans med en människa som jag älskar. Vi kan unna oss, som det heter. Och jag älskar att unna mig sol och bad, jag mår bra av värme och solkysst hud.
Men hur underbart det än är, så är det ändå alltid två saker som jag tänker på när jag ligger på min solstol och luktar kokos.
Det ena är hur gärna jag skulle byta bort mitt unnande, min lyx för mina ändå surt förvärvade slantar, mot högre skatter och en försäkran om att alla i landet där jag bor skulle få det bättre. Alla som bor där och alla som vill eller är tvungna att komma dit. En försäkran om att mina skattepengar skulle gå till de som behöver dem (tex jag själv i vissa lägen) och inte till vinstuttag av rika ägare och chefer, och att skatterna skulle höjas så pass mycket att vår välfärd åter kunde anses vara värd namnet. Det är det ena jag tänker på i min solstol.
Och det andra är människorna i landet jag besöker. Jag önskar så mycket att det inte vore en sån skillnad i levnadsstandard, löner, hem och hus och boende, och att ingen som inte själv vill skulle behöva le mot rika västerländska turister och städa upp vår smuts.
Jag går genom en stad här på min semester och genar över en gård in mot mitt hotell. På vägen passerar jag ett hus byggt av något jag tror är bambu, på pålar, lappat med en bit av ett plåttak. Jag ser madrasser på golvet och hör röster. Det är inte alls säkert att mitt liv är bättre eller lyckligare än de liv som levs i dessa hus, men jag tror att det är enklare och att förutsättningarna för att kunna leva precis som jag vill är större hos mig, för att jag tex inte behöver ägna tid av mitt liv åt att lappa en vägg med en bit plåt. Det är inte rimligt att världen är så ojämlik och att vissa föds med eller kan få allt, medan andra föds utan någonting alls och utan utsikter att kunna förändra sin situation.
Och då är jag inte ens en särskilt rik västerlänning. Tvärtom är jag en som ofta vänder på kronor och funderar ett par gånger över inköp jag vill eller måste göra. Antalet människor som befinner sig högre upp på den ekonomiska samhällsstegen i världen är superhögt. Liksom antalet som befinner sig längre ner. Jag vill ha fler på eller runt mitt trappsteg. Där livet är drägligt alla dagar och det allra mesta går att lösa. Och där man kan unna sig lite lyx då och då. Det är inte för mycket begärt att fler ska kunna leva så. Det är det inte. God jul.
Taggar: ekonomi, Frihet, Jämlikhet, jämställdhet, lyx, medmänsklighet, semester
Kommenterer:
Jag tror att ett annat samhälle är möjligt. Ett där människor är friare, löneskillnaderna mindre, konsten mer betydelsefull och den inre lyckan och möjligheten till avslappning måttet på hur bra det går för oss i våra liv. Jag tror på höga skatter och en stor och stark välfärd som alla får ta del av. En stor allmännytta med låga hyror, medborgarlön och sex timmars arbetsdag som standard. Jag tror på mer tid till att tänka fria tankar, vara med de en älskar eller bara vara för sig själv. Jag tror att vi rusar åt fel håll när vi ska maximera vinsterna och konsumtionen och jag tror att vi är många som känner så men känner oss för små för att kunna påverka något. Men minns att allt en gör och säger som någon människa hör eller ser, kan påverka hen. Stärka, hjälpa, inspirera och stötta. Så vi måste fortsätta säga vad vi tycker och kämpa för det vi tror på. Det är det enda sättet. Och så kan vi läsa den här forskaren som också tycker att vi ska jobba mindre. Tex.
Taggar: arbete, Frihet, fritid, Kärlek, medborgarlön, Politik, rättvisa, Samhälle, sex timmars arbetsdag
Kommenterer:
Nu har en vän till mig blivit utsatt för sexuellt ofredande. I kollektivtrafiken i Göteborg, en helt vanlig jävla dag, mitt på dagen, på en full buss. En jävla jävel till man har juckat mot hennes kropp tills han fick stånd och sen smitit när hon upptäckte vad han gjorde och reagerade chockat. För inte så länge sedan hörde jag om en tjej som blivit utnyttjad när hon sov. Jag själv har vid ett tillfälle i mitt liv vaknat av att en man (som sov över hos mig) gned sig mot mig och sa ”titta vad du har gjort med mig” och tryckte min fot mot sin kuk, och vid ett annat tillfälle blivit utsatt för ett närmande från en äldre släkting. Och gemensamt för allt det här är att det är män som utfört handlingarna och kvinnor som känt skam efteråt. Jag hatar att vårt samhälle är uppbyggt så att offer för sexuella övergrepp och ofredanden känner skam och skuld. Jag hatar att män får lära sig att de får ta sig friheter, att de får göra saker mot andras vilja och att de inte får lära sig vad samtycke är, vad det är att känna in och känna av en annan människa, och jag hatar dessutom att det sexuella i dessa handlingar gör att det är svårt att skilja på brott och sex, så att det blir kallat för sexbrott, när det egentligen inte alls har något att göra med det som är sex mellan (oftast) två människor, det som är fint och på alla inblandades villkor. För det är inte samma sak. Ett nytt ord borde uppfinnas för det sexuella våldet, så att det inte blandas ihop med frivilliga sexuella handlingar. Och en ny jävla samhällsordning MÅSTE uppfinnas nu, så att kvinnor en gång för alla kan få bli fria från sexuella ofredanden, sexuellt våld och hot om sexuellt våld. Det är en skam att det inte redan är utrotat.
(Och – givetvis finns det män som lärt sig exakt vad som är vad och som vet hur man beter sig, men att vissa män inte gjort det utgör ett ständigt hot mot kvinnors frihet i samhället.)
(Och – givetvis ska allt sexuellt våld utrotas, inte bara mäns mot kvinnor.)
(Och – än idag känner jag skam och oro för att skriva offentligt att en äldre släkting en gång gjort närmanden mot mig, för att jag är rädd för vad folk ska säga och tro. Världen är fan sjuk. Och jag måste få skriva det, säga det, berätta det. Jag tänker ju för fan på det än idag trots att det var 15 år sen nu. Du som gjorde det, jag hoppas att du också skäms än idag och är glad att jag vågade visa att jag inte tyckte om det du gjorde. För det var fan inte ok, hur lite det än var och hur tidigt jag än stoppade det. Du gjorde fel och jag kan aldrig se på dig utan att minnas och äcklas. Det har du gjort mot mig. Bara så du vet.)
Taggar: Feminism, Frihet, Hot, Ofredande, Samhälle, Sex, Sexism, Sexuellt våld, Våld, Våldtäkt
Kommenterer:
God morgon! Nu nyss här var det nära att jag drogs över på den mörka sidan, tappade förståndet och all livsgnista. Jag tror att ni vet vad jag talar om. Jag var alltså precis på gränsen till att bli insugen i ett hav av åsikter och kommentarer på en blogg, skrivna av rasistiska män som ser världen genom det nyckelhål de blev tilldelade vid födseln och sedan aldrig har vidgat sina vyer. Jag kommer inte länka till texten för den är skriven på en sida som har bland annat de här underrubrikerna: Feministsekten, Femsplaining, Genusdebatten och Lady Dahmer, men jag kan avslöja att själva blogginlägget handlade om att försvara Marcus Birro och hans uttalande ”Köper inte snacket om att ”religioner” är farliga. Vad har den största delen av världens religiösa terrorism gemensamt? Islam. Fakta.” Försvaret gällde i och för sig även att Birro blivit utsatt för en orimlig mängd hat och hot pga sitt uttalande, och det jag kan ge skribenten och övriga försvarare är att alla som ägnar sig åt hot på nätet är idioter och borde anmälas, så att näthat och -hot kan få ett stopp nån gång. Birro må ha åsikter som är koko, men han ska inte behöva ta emot dödshot för det. Men, låt mig återkomma lite till den här sidan, som nu försvarar honom. Mannen som driver bloggen är alltså så provocerad av bl.a. feminism att han skapat flera underrubriker för att hålla ordning på alla sina känslor och inlägg i frågan. Lady Dahmer (en feministisk bloggare som jag däremot mer än gärna länkar till) har alltså fått ett helt eget avsnitt, en så skrämmande och ond feminist är hon! Det är helt makalöst. Och visar att världen är ur led på många, många vis. Tur att jag drog mig ur och slutade läsa i tid, annars hade den här dagen varit helt förstörd.
En annan sak som visar att världen är ur led är att ordet FEMINISTISK rödmarkeras av wordpress stavningskontroll när jag skriver det. Det finns alltså inte i ordlistan. Vad fan är det för fasoner?
Taggar: Antirasism, Blogg, Frihet, Lady Dahmer, Marcus Birro, Patriarkatet, Politik, Rasism, Samhälle, Sexism
Kommenterer:
Hallå på er! Jädrar vad dålig jag har varit på att blogga det senaste halvåret! Det kanske blir så när man har fejjanprofil, fejjansida, instagram och så lite twitter på det. Det går liksom inte uppdatera på alla håll jämt. Och nu när jag satt och tänkte på det så kändes det som att jag skulle vara tvungen att skriva nåt så himla viktigt och stort eftersom pausen varit så lång. Så istället för att krysta fram nåt ikväll så tänker jag att Emma Watson får hålla tal i stället. Ni har kanske redan sett och hört det, men det är ett bra jäkla tal, värt att se igen. Och har ni inte sett det så är det dags nu. Om jämlikhet handlar det. Kolla kolla kolla här.
Taggar: Emma Watson, Feminism, FN, Frihet, heforshe, Patriarkatet, Politik, Samhälle, Sexism
Kommenterer:
Hej och välkomna till Erika skådar sin navel en stund pga konstnärlig ångest och ett liv levt i patriarkatet.
Idag, för bara en liten stund sedan, har jag delat ett blogginlägg på fejjan, skrivet av Genusfotografen. Jag delade det med den här texten:
Genusfotografen är briljant som vanligt. Det är inte världen vi lever i. Jag blir så trött och ledsen att det på riktigt värker i min bröstkorg av det här. Men nu ska jag gå och repa på min enkvinnasföreställning där jag kommer stå på en scen och prata och sjunga om mitt liv i 60 minuter i sträck. Välkomna på premiär på 2Lång den 23 februari kl 18. Jag behövs. (Det gör även genusfotografen.)
Problemet som uppstår är dock att trots att jag tycker att jag måste skriva såhär, för det är sanningen, och min föreställning behövs och det är viktigt att jag kan ta den plats som jag tycker att kvinnor ska få ta, och vara rättframma om det, så mår jag i efterhand lite dåligt över att uttrycka mig så. Jag sitter liksom i en sax mittemellan det jag tror kanske är Jante och antifeministiska Jante, som ju, surprise surprise, är ännu större än vanliga Jante. Och jag hatar själva ordet Jante, men det får duga i det här sammanhanget. Jag sitter fast mellan att jag måste ta mer plats än jag vågar och vad samhället vill ge mig, och att känna motstånd mot att göra det, dels för att de flesta som kommer läsa mitt inlägg på fejjan nog redan håller med mig, och dels för att jag är en produkt av ett patriarkat som absolut inte vill ge mig den här platsen och har lyckats implementera det på bästa möjliga vis, nämligen genom att få mig själv att tro att jag inte borde göra det. Som nåt slags jävla Matrix/Hunger games IRL.
Faktum kvarstår. Genusfotografen gör ett bra jobb. Årets sexist 2013-inlägget visar på hur otroligt mycket vi behöver en förändring i världen, och jag är en människa som vill förändra. Alltså måste jag göra det jag vill men inte riktigt vågar alltid. Och skryta om det på vägen så att det hörs att jag kommer nu. Och. Jag har även ångest över att min föreställning kanske blir dålig, och så har jag skrutit om den i förväg och skrikit ut att jag behövs, men va fan. Jag tror inte att den blir dålig, och blir den det så får jag väl göra en ny.
Taggar: Feminism, Frihet, istället för Bahamas, Patriarkatet, Politik, Samhälle, Sexism
Kommenterer: