Tag Archive for "Frihet" - anjaerika
Arkivet


2018/ 02/ 24

Kära, kära ni. Den här hemsidan har fått stå tillbaka till förmån för en intensiv crowdfundingkampanj i november och december, och då lika intensiv närvaro på alla mina olika sociala medier. Jag hade helt enkelt inte tid och plats i livet att även uppdatera hemsidan. Och sen tog jag ledigt för att andas lite, sen kom januari och förberedelser inför releasen av JAG VET VEM DU ÄR. (Länk till låten på Spotify) För kampanjen lyckades ju! Vi nådde målet och jag kunde släppa min låt, sprida mina pins, smycken och posters. Helt magiskt. Det är valår i år, och 2018 är året då vi som vill och vågar protesterar och höjer våra röster mot rasismen och orättvisorna i vårt samhälle. Vi är många som gör det, på många olika sätt och platser, och mitt sätt är JAG VET VEM DU ÄR, och nästan 200 personer och/eller organisationer har valt att säga det med mig. Tillsammans står vi upp för det vi tror på.

omslag JVVDÄ

Och nu, är det dags att säga TACK. Ni var så många som hjälpte mig framåt, som blev en del av projektet och kampanjen, och som på så många olika sätt gjorde detta möjligt. Tillsammans säger vi JAG VET VEM DU ÄR till rasisterna nu, och det är tack vare er. Ni är ovärderliga, modiga och underbara.

Många av er har gjort så mycket för kampanjen, och jag skulle vilja skriva ett personligt brev till er alla för att tacka, men det får bli en lista här med alla namn (hoppas jag!!) och en försäkran om att jag uppskattar var och en av er så oerhört mycket. Ni gjorde detta möjligt!

TACK!

Annika Ax

Anna Brygård

Adam Högblom

Agnes Persson

Alex Blomster

Alexandra Lindholm

Amanda Hentunen Rodriguez

Amanda Rosén

Anders Gabrielsson

Andreas Skön

Ann-Louise Öbom

Anna Larsson

Anna Merkander

Anna Sjöberg

Anna Svensson

Anna-Klara Dahlén

Anneli Selvefors

Annichen Pettersson

Annie Bergman

Axel Tegnered

Aurora Byrbäck

Bengt Edstam

Björn Wallgren, Lycklig Produktion

Camilla Andersson

Carl-Johan Svensson

Catrine Lovén

Charlotta Åhall

Christer Larsson

Christian Rusch

Christine Lindén

Clara Nordin

Daniel Nilsson

David Magnusson

Elias Liebendörfer

Elin Bergmark Lundin

Elin Bornell

Elin Gbg

Elin Ljungberg

Elin Samuelsson

Elin Hellström-Lehane

Elin Svensson

Elisabeth Augustsson

Elisabeth Kronström

Elisabeth Sjökvist

Ellen Hjalmarson

Ellinor Nilsson

Ellinor Svensson

Elsa Fahlén

Emanuel Blume

Emelie Lidgard

Emma Knyckare

Emma Lindblad

Emma Stene

Eric Rusch

Erik Thosteman

Erika Göthberg

Eva Karnell

Eva Nykvist

Fredrik Dahl

Gabrielle Jacobsson

Gilava Shahrabi

Grästorps kommun

Gustav Larson

Christoffer Alm

Alexandra Sjöstedt, Kulturskolan Norra Hisingen

Hanna Björck

Hanna Brehmer

Hanna

Hasse Flykt

Hasse Leander

Hedvig Lundmark

Helén Rådahl

Helena Lindblad

Henric Joneskär

Henric Karlsson

Ida Breimo

Ida Klingvall

Ida Löfholm

Ingegerd och Per Klingvall

Isabel Evers

Jakob Nylin Nilsson

Jakob Ollinen

Jeanette Söderberg

Jennie Granlund

Jenny Bremberg

Jens Filipsson

Jens Lindvall

Jens Söderhäll

Jesper Ax

Jesper Gester

Jesper Peterson

Jessica Nyström

Jessie Lewis Skoglund

Joachim Ögren

Johan Andersson

Johan Briggert

Johan Ringström

Johan Soh Olofsson

Johannes Sundlo

Johannebergs församling

John Pekkari

Jonas Carboo

Jonas Ek

Jonas Lindblom

Jonathan Royon

Josefin Neldén

JustNu Tryckeri

Jörgen Nilsson

Karolina Swedberg

Katrin Kernell

Kitty och Simon Lingmerth, Lingmerth Creatives

Lars Högblom

Lars M Johansson

Lars-Magnus Jonson

Lina Eriksson

Lina Wingqvist

Linda

Linda Ressel

Lindie Boström

Line Östblom

Linnéa Burén

Lisa Monfelt

Lisa Schröder

Loella Hermansson

Love Ronja

Ludvig Eriksson

Ludwig Gustavsson

Lundby församling

Madeleine Johansson

Magnus Falk

Magnus Faxå

Magnus Hjelm

Magnus Lindberg, VRTKL Audio AB

Malena Furehill

Malin Lingnert

Malin Sjöström

Marcus Aronsson

Marcus Sturewall

Marcus Winberg

Maria Johansson

Maria Lyttkens

Maria Samuelsson

Marie Alsér

Marie Ehrnlund

Marie Fredholm

Marie-Louise Marek

Marika Österlund

Martina Wessman

Mathilde Simonsen Hebrand

Matilda Bördin

Matilda My

Matilda Skön, Feministiskt Initiativ, Göteborg

Matilda Åhall

Mats Genfors

MedTryck

Mia Wallin

Micke och Julia Uhdén

Niclas Bengtsson

Nicole Marinkova

Niklas Jönsson

Niklas Lindgren

Niklas Oveborn

Nils Lindenmo

Nils Svednell

Olle Bergel

Olle Bohman

Oscar Hellqvist

Patrick Larsson

Patrik Nordqvist

Peter Knutsson, Rock mot cancer

Petra Genfors

Pia Eriksson

Rikard Björk

Robert Elfwing

Robert Lorentzson

Roland Carlsson

Sabina Sakari

Samuel Muntlin

Sanna Svedestedt Carboo

Sanna TH

Sanne Skjervik

Sara Svensson Ringbo

Sarah Holmdahl

Sarah Nilsson

Selen Özan, ODA Studios

Setiyane

Shirin Golchin

Simon Palerbro

Simon Parsmo

Simon Selvin

Sofia Jönsson

Sofia Magnusson

Sofia Nilsson Björkström

Sofie Björk

Sofie Blombäck

Sofie Helge

Sundsvalls kommun

Tanya Jernberg

Teater UNO

Terese Berger

Theres Hansson

Therese Larsson

Tina Wilhelmsson

Tobias Adriansson

Tobias Rosén

Torbjörn A O Johansson

Tuomas Ojala

Ulrica Martinsdotter

Ulrica Åkerström

Veronica Wåhlberg

Viktor Björkberg

Yvonne Strömer

2Lång

2014/ 12/ 23

Jag är på semester. För andra gången på mindre än ett år är jag i ett land där solen skiner och det finns pooler, stränder, frukostbuffé och vänliga människor som ler och ger service. Det är en sådan ofantlig lyx att jag är här, gör det här, tillsammans med en människa som jag älskar. Vi kan unna oss, som det heter. Och jag älskar att unna mig sol och bad, jag mår bra av värme och solkysst hud.

Men hur underbart det än är, så är det ändå alltid två saker som jag tänker på när jag ligger på min solstol och luktar kokos.

Det ena är hur gärna jag skulle byta bort mitt unnande, min lyx för mina ändå surt förvärvade slantar, mot högre skatter och en försäkran om att alla i landet där jag bor skulle få det bättre. Alla som bor där och alla som vill eller är tvungna att komma dit. En försäkran om att mina skattepengar skulle gå till de som behöver dem (tex jag själv i vissa lägen) och inte till vinstuttag av rika ägare och chefer, och att skatterna skulle höjas så pass mycket att vår välfärd åter kunde anses vara värd namnet. Det är det ena jag tänker på i min solstol.

Och det andra är människorna i landet jag besöker. Jag önskar så mycket att det inte vore en sån skillnad i levnadsstandard, löner, hem och hus och boende, och att ingen som inte själv vill skulle behöva le mot rika västerländska turister och städa upp vår smuts.

Jag går genom en stad här på min semester och genar över en gård in mot mitt hotell. På vägen passerar jag ett hus byggt av något jag tror är bambu, på pålar, lappat med en bit av ett plåttak. Jag ser madrasser på golvet och hör röster. Det är inte alls säkert att mitt liv är bättre eller lyckligare än de liv som levs i dessa hus, men jag tror att det är enklare och att förutsättningarna för att kunna leva precis som jag vill är större hos mig, för att jag tex inte behöver ägna tid av mitt liv åt att lappa en vägg med en bit plåt. Det är inte rimligt att världen är så ojämlik och att vissa föds med eller kan få allt, medan andra föds utan någonting alls och utan utsikter att kunna förändra sin situation.

Och då är jag inte ens en särskilt rik västerlänning. Tvärtom är jag en som ofta vänder på kronor och funderar ett par gånger över inköp jag vill eller måste göra. Antalet människor som befinner sig högre upp på den ekonomiska samhällsstegen i världen är superhögt. Liksom antalet som befinner sig längre ner. Jag vill ha fler på eller runt mitt trappsteg. Där livet är drägligt alla dagar och det allra mesta går att lösa. Och där man kan unna sig lite lyx då och då. Det är inte för mycket begärt att fler ska kunna leva så. Det är det inte. God jul.

IMG_5090.JPG

2014/ 11/ 30

Jag tror att ett annat samhälle är möjligt. Ett där människor är friare, löneskillnaderna mindre, konsten mer betydelsefull och den inre lyckan och möjligheten till avslappning måttet på hur bra det går för oss i våra liv. Jag tror på höga skatter och en stor och stark välfärd som alla får ta del av. En stor allmännytta med låga hyror, medborgarlön och sex timmars arbetsdag som standard. Jag tror på mer tid till att tänka fria tankar, vara med de en älskar eller bara vara för sig själv. Jag tror att vi rusar åt fel håll när vi ska maximera vinsterna och konsumtionen och jag tror att vi är många som känner så men känner oss för små för att kunna påverka något. Men minns att allt en gör och säger som någon människa hör eller ser, kan påverka hen. Stärka, hjälpa, inspirera och stötta. Så vi måste fortsätta säga vad vi tycker och kämpa för det vi tror på. Det är det enda sättet. Och så kan vi läsa den här forskaren som också tycker att vi ska jobba mindre. Tex.

2014/ 11/ 22

Nu har en vän till mig blivit utsatt för sexuellt ofredande. I kollektivtrafiken i Göteborg, en helt vanlig jävla dag, mitt på dagen, på en full buss. En jävla jävel till man har juckat mot hennes kropp tills han fick stånd och sen smitit när hon upptäckte vad han gjorde och reagerade chockat. För inte så länge sedan hörde jag om en tjej som blivit utnyttjad när hon sov. Jag själv har vid ett tillfälle i mitt liv vaknat av att en man (som sov över hos mig) gned sig mot mig och sa “titta vad du har gjort med mig” och tryckte min fot mot sin kuk, och vid ett annat tillfälle blivit utsatt för ett närmande från en äldre släkting. Och gemensamt för allt det här är att det är män som utfört handlingarna och kvinnor som känt skam efteråt. Jag hatar att vårt samhälle är uppbyggt så att offer för sexuella övergrepp och ofredanden känner skam och skuld. Jag hatar att män får lära sig att de får ta sig friheter, att de får göra saker mot andras vilja och att de inte får lära sig vad samtycke är, vad det är att känna in och känna av en annan människa, och jag hatar dessutom att det sexuella i dessa handlingar gör att det är svårt att skilja på brott och sex, så att det blir kallat för sexbrott, när det egentligen inte alls har något att göra med det som är sex mellan (oftast) två människor, det som är fint och på alla inblandades villkor. För det är inte samma sak. Ett nytt ord borde uppfinnas för det sexuella våldet, så att det inte blandas ihop med frivilliga sexuella handlingar. Och en ny jävla samhällsordning MÅSTE uppfinnas nu, så att kvinnor en gång för alla kan få bli fria från sexuella ofredanden, sexuellt våld och hot om sexuellt våld. Det är en skam att det inte redan är utrotat.

(Och – givetvis finns det män som lärt sig exakt vad som är vad och som vet hur man beter sig, men att vissa män inte gjort det utgör ett ständigt hot mot kvinnors frihet i samhället.)

(Och – givetvis ska allt sexuellt våld utrotas, inte bara mäns mot kvinnor.)

(Och – än idag känner jag skam och oro för att skriva offentligt att en äldre släkting en gång gjort närmanden mot mig, för att jag är rädd för vad folk ska säga och tro. Världen är fan sjuk. Och jag måste få skriva det, säga det, berätta det. Jag tänker ju för fan på det än idag trots att det var 15 år sen nu. Du som gjorde det, jag hoppas att du också skäms än idag och är glad att jag vågade visa att jag inte tyckte om det du gjorde. För det var fan inte ok, hur lite det än var och hur tidigt jag än stoppade det. Du gjorde fel och jag kan aldrig se på dig utan att minnas och äcklas. Det har du gjort mot mig. Bara så du vet.)

2014/ 11/ 11

God morgon! Nu nyss här var det nära att jag drogs över på den mörka sidan, tappade förståndet och all livsgnista. Jag tror att ni vet vad jag talar om. Jag var alltså precis på gränsen till att bli insugen i ett hav av åsikter och kommentarer på en blogg, skrivna av rasistiska män som ser världen genom det nyckelhål de blev tilldelade vid födseln och sedan aldrig har vidgat sina vyer. Jag kommer inte länka till texten för den är skriven på en sida som har bland annat de här underrubrikerna: Feministsekten, Femsplaining, Genusdebatten och Lady Dahmer, men jag kan avslöja att själva blogginlägget handlade om att försvara Marcus Birro och hans uttalande “Köper inte snacket om att “religioner” är farliga. Vad har den största delen av världens religiösa terrorism gemensamt? Islam. Fakta.” Försvaret gällde i och för sig även att Birro blivit utsatt för en orimlig mängd hat och hot pga sitt uttalande, och det jag kan ge skribenten och övriga försvarare är att alla som ägnar sig åt hot på nätet är idioter och borde anmälas, så att näthat och -hot kan få ett stopp nån gång. Birro må ha åsikter som är koko, men han ska inte behöva ta emot dödshot för det. Men, låt mig återkomma lite till den här sidan, som nu försvarar honom. Mannen som driver bloggen är alltså så provocerad av bl.a. feminism att han skapat flera underrubriker för att hålla ordning på alla sina känslor och inlägg i frågan. Lady Dahmer (en feministisk bloggare som jag däremot mer än gärna länkar till) har alltså fått ett helt eget avsnitt, en så skrämmande och ond feminist är hon! Det är helt makalöst. Och visar att världen är ur led på många, många vis. Tur att jag drog mig ur och slutade läsa i tid, annars hade den här dagen varit helt förstörd.

En annan sak som visar att världen är ur led är att ordet FEMINISTISK rödmarkeras av wordpress stavningskontroll när jag skriver det. Det finns alltså inte i ordlistan. Vad fan är det för fasoner?

2014/ 09/ 22

Hallå på er! Jädrar vad dålig jag har varit på att blogga det senaste halvåret! Det kanske blir så när man har fejjanprofil, fejjansida, instagram och så lite twitter på det. Det går liksom inte uppdatera på alla håll jämt. Och nu när jag satt och tänkte på det så kändes det som att jag skulle vara tvungen att skriva nåt så himla viktigt och stort eftersom pausen varit så lång. Så istället för att krysta fram nåt ikväll så tänker jag att Emma Watson får hålla tal i stället. Ni har kanske redan sett och hört det, men det är ett bra jäkla tal, värt att se igen. Och har ni inte sett det så är det dags nu. Om jämlikhet handlar det. Kolla kolla kolla här.

2014/ 02/ 03

Hej och välkomna till Erika skådar sin navel en stund pga konstnärlig ångest och ett liv levt i patriarkatet.

Idag, för bara en liten stund sedan, har jag delat ett blogginlägg på fejjan, skrivet av Genusfotografen. Jag delade det med den här texten:

Genusfotografen är briljant som vanligt. Det är inte världen vi lever i. Jag blir så trött och ledsen att det på riktigt värker i min bröstkorg av det här. Men nu ska jag gå och repa på min enkvinnasföreställning där jag kommer stå på en scen och prata och sjunga om mitt liv i 60 minuter i sträck. Välkomna på premiär på 2Lång den 23 februari kl 18. Jag behövs. (Det gör även genusfotografen.)

Problemet som uppstår är dock att trots att jag tycker att jag måste skriva såhär, för det är sanningen, och min föreställning behövs och det är viktigt att jag kan ta den plats som jag tycker att kvinnor ska få ta, och vara rättframma om det, så mår jag i efterhand lite dåligt över att uttrycka mig så. Jag sitter liksom i en sax mittemellan det jag tror kanske är Jante och antifeministiska Jante, som ju, surprise surprise, är ännu större än vanliga Jante. Och jag hatar själva ordet Jante, men det får duga i det här sammanhanget. Jag sitter fast mellan att jag måste ta mer plats än jag vågar och vad samhället vill ge mig, och att känna motstånd mot att göra det, dels för att de flesta som kommer läsa mitt inlägg på fejjan nog redan håller med mig, och dels för att jag är en produkt av ett patriarkat som absolut inte vill ge mig den här platsen och har lyckats implementera det på bästa möjliga vis, nämligen genom att få mig själv att tro att jag inte borde göra det. Som nåt slags jävla Matrix/Hunger games IRL.

Faktum kvarstår. Genusfotografen gör ett bra jobb. Årets sexist 2013-inlägget visar på hur otroligt mycket vi behöver en förändring i världen, och jag är en människa som vill förändra. Alltså måste jag göra det jag vill men inte riktigt vågar alltid. Och skryta om det på vägen så att det hörs att jag kommer nu. Och. Jag har även ångest över att min föreställning kanske blir dålig, och så har jag skrutit om den i förväg och skrikit ut att jag behövs, men va fan. Jag tror inte att den blir dålig, och blir den det så får jag väl göra en ny.

2013/ 12/ 12

Förra söndagen var jag ju på Homeparty med Gudrun. Där fick jag lite info som jag upptäckte var matnyttig nu när jag tittade på en debatt i SVTs morgonprogram. Det som diskuterades var förskolan och storleken på barngrupperna, och att Skolverkets riktlinjer att varje barngrupp ska innehålla max 15 barn nu tas bort eftersom folk ändå inte följer riktlinjerna. Det finns ju stora problem med den slutledningen, skulle man applicera det lite vart som helst skulle vi snart leva i kaos och panik så att säga.

Men, det jag tänkte fokusera på är att det debatterades mellan två parter. Den ena parten bestod av två förskollärare, den andra av ett kommunalråd i Sollentuna (med ansvar för just skolan), och de pratade fram och tillbaka om att det behövs mer pengar (förskollärarna) och att de måste omfördela resurserna (kommunalrådet). En klassisk debatt mellan människor som inte ser på saker på samma sätt. Och så i slutet. Så fick förskollärarna göra en kort (en punkt) önskelista vilken löd: mer resurser, mindre barngrupper. Kommunalrådet, som kanske hade slut på argument, eller var trött på att säga samma sak om och om igen, svarade:

“Alltså jag kan säga att vi har en förskola som de allra flesta länder i världen är extremt avundsjuk på, det är en väldigt hög kvalitet både pedagogiskt och omsorgsmässigt för barnen, och den ska vi vara stolta över tycker jag.”

I sak har hon rätt, det är bra att vår förskola är bättre än de flesta länders, men det var inte det vi debatterade. Debatten handlade inte om “hur bra är vår förskola jämfört med andra länders?” utan den handlade om huruvida den barnomsorg vi har i Sverige blir sämre av större barngrupper (vilket förskollärarna alltså tyckte) och att Skolinspektionen valt att ta bort sina riktlinjer.

Och då kommer vi till den matnyttiga infon jag fick som dök upp när jag hörde slutargumentet från kommunalrådet. Att när det gäller frågor som i första hand gäller feministiska frågor, kvinnor och kvinnors resurser, så används ofta argumentet att vi har det så mycket bättre än i andra länder, medan det argumentet inte alls förs fram i samma utsträckning i andra frågor. Det är rätt sällan som mansdominerade yrkens kamp för bättre förhållanden sågas med argumentet att de har det sämre i Bangladesh. För det är inte viktigt, på det sättet, i den här diskussionen. Vi är alla överens om att vi inte kan mäta oss med Bangladesh eftersom vår samhällsutveckling har kommit längre och att vi tex har en stark facklig organisation i Sverige. Men när det gäller klassiska kvinnoyrken så går det bra att jämföra. Och det är inte rättvist. Det är inte rimligt heller. Vi har en väl utbyggd barnomsorg i Sverige för att vi har kommit längre än andra länder i vårt jämställdhetsarbete och har haft kvinnor på arbetsmarknaden under fler år än många andra (och alltså behövt en organiserad barnomsorg eftersom kvinnor inte längre arbetat oavlönat hemma med detta). Det betyder inte att vi kan stagnera eller gå bakåt i utvecklingen, det betyder att vi ska fortsätta gå först. Vi ska fortsätta satsa. Och detta borde väl i synnerhet gälla yrken som vårdar och utbildar, om ni frågar mig.

 

2013/ 12/ 02

Åh, igår kväll var jag på Homeparty med Gudrun Schyman. Det kan ha varit en av de lyckligaste kvällarna i mitt liv. På riktigt alltså. Det var så underbart att få vara där, få feministisk inspiration, träffa henne, säga till henne att hon är fantastisk, och få känna stämningen när så många människor är överens om att världen måste förändras och att vi vet hur det ska gå till.

För er som inte vet vad ett Homeparty med Gudrun är, så är det en del av F!s valrörelse. Det började med att en kvinna frågade hur hon skulle kunna få Gudrun att komma och prata om feminism med henne och hennes vänner, och då sa Gudrun att om hon bara samlade minst 25 personer så skulle hon komma. Och på den vägen är det. Det fungerade och blev populärt, helt enkelt. Så igår hade Genusafton, vilket är kvällar som Frida Sundström och Lisa Andersson Tegnér arrangerar, bjudit in Gudrun till 2Lång för att ha ett Homeparty. Och det var fullsatt och det var fantastiskt.

Bara en sån sak som att jämställdhet inte är en åsikt, utan fakta. Bara det. Att det är inte jämställt, för kvinnor och män har inte lika villkor. Och det är inte en diskussion utan tydliga siffror och fakta som vem som helst kan ta reda på, läsa och sedan förhålla sig till. Bara en sån sak. Det ger mig sånt lugn att en människa med stor kunskap och erfarenhet har sagt det här till mig, visat var siffrorna finns och berättat att jag behöver inte ha en hetsig debatt om det, för det är inte en debatt. Det är fakta.

Jag är så glad att jag är medlem i F!. Det ger mig kraft och styrka att ha hittat det (enda) parti som företräder mig, som tycker som jag och som har en kämplaglöd som smittar och gör mig stärkt i min tro på att samhället går att förändra. Tack Gudrun för igår och tack Feministiskt initiativ för att ni finns och förändrar samhället, steg för steg.

2013/ 10/ 16

Jag är ju andra generationens invandrare. Min mamma föddes i ett annat land, flyttade hit, och fick mig. En generation, två generationer, invandring. Enkelt. Och jag undrar om Sverigedemokraternas nya motion i riksdagen (<– OBS! Ej själva motionen, utan en artikel om den) kommer att påverka mig på något sätt om den skulle gå igenom. Om jag kommer mista mitt medborgarskap kanske, och tvingas flytta tillbaka till det land som min mor en gång lämnade med sina föräldrar, för att söka ett bättre liv i Sverige.

Motionen föreslår nämligen “att den sökande ska “bedömas bli en tillgång för Sverige” för att få svenskt medborgarskap. Den sökande ska dessutom ha godkänts i tester om svensk kultur, historia och svenska språket och svära trohet och lojalitet till kungen, staten och nationen för att bli medborgare. Detta medborgarskap riskerar man även att bli av med: “Om den nya medborgaren på något sätt bryter mot denna ed, eller på annat sätt visar sig vara skadlig för Sverige genom terrorbrott, annan grov brottslighet eller bedöms ha starkare lojaliteter mot främmande makt än till Sverige ska medborgarskapet kunna fråntagas denne.”

SVÄRA TROHET OCH LOJALITET TILL KUNGEN – jag är körd. Det är kört.

GODKÄNTS I TESTER OM SVENSK HISTORIA – hade VG i slutbetyget i gymnasiet, men minns fan inget av det längre. Fan.

BEDÖMAS BLI EN TILLGÅNG FÖR SVERIGE – jag har gått på a-kassa jättemånga gånger. Jobbar med kultur. Tjänar oerhört lite pengar. Vill inte bidra till nationalekonomin genom att köpa ett hus som banken sen äger. Det är kört.

Jag tror nu egentligen inte att SD’s förslag gäller mig eftersom jag har förvärvat mitt medborgarskap genom att tryckas ut ur min mammas kön innanför Sveriges gränser istället för utanför, men man vet ju aldrig. Man vet ju aldrig hur långt åt helvete det kommer gå och hur mycket makt SD kanske kan komma att få, och då kanske förslagen revideras, då kanske reglerna stramas åt ännu mera, och då kanske jag plötsligt står där utan medborgarskap. Statslös. Får flytta till ett land jag varit i en eller kanske två gånger i mitt liv, där jag inte kan språket och skulle få mycket svårt att hitta min plats i samhället.

Hur i helvete ska det gå? Vad ska jag göra då? Kommer Finland att ta emot mig eller kommer jag ses som en paria även där, en som inte integreras, som pratar svenska så fort hon får chansen, som hyllar deras gamla förtryckarstat genom att fira midsommar?

Som tur är säger Anders Sannerstedt, som verkar veta rätt mycket, att SD’s förslag är uppåt väggarna och inte kan gå igenom och att inte ens SD själva tror det utan bara vill attrahera väljare som är nära SD-kanten och kan trilla över med rätt slags rappakalja om invandring, men tänk på att de här människorna sitter i vår riksdag. Tänk på att de gör sådana här saker för att ATTRAHERA VÄLJARE. Tänk på att det finns människor som trillar över kanten med hjälp av det här förslaget. Att det ska bli svårare att få bo i Sverige och att vi borde ändra vår grundlag för att det är så jävla viktigt att hålla folk härifrån. Tänk på det och gör sen det du kan för att fler ska fatta att det här är befängt, idioti och en unken jävla människosyn. Ska någon förlora medlemskapen så är det Mikael Jansson och David Lång, som skrivit motionen.

Tänk även på att mitt skämt här ovan, min spelade rädsla om att bli förvisad till Finland, är verklighet för hur många människor som helst, varje dag.

Tänk på det och gör något. Det är viktigt.