Kärlek Archive - anjaerika - page 3
Arkivet


2014/ 05/ 24

Hallå! Jag har ju glömt berätta att jag har blivit invald i styrelsen för Music Against Violence! Det känns kul!

(Har även glömt blogga om att vi har haft premiär, att jag älskar mitt jobb, min kille och livet och att det börjar trilla in lite bokningar inför hösten, förresten.)

Livet livet, hörrni!

2014/ 05/ 07

Jag vill skriva ett brev till Lina Baldenäs. Men jag hittar inte någon adress eller mailadress på internet, kanske för att hon är journalist och då kan det vara vanskligt med offentlig mailadress, eller kanske för att jag är dålig på att leta. Men jag hittar inte och vill skriva nu, så jag skriver det här.

Lina Baldenäs är en 33-årig kvinna som är mamma till tre små barn, har en man som hon älskar och som skriver krönikor i Expressen. Och snart ska hon dö i cancer. Trettiotre år gammal ska hon lämna sitt liv och sin familj, sina vänner, sin tillvaro.

Och Lina, jag vet inte hur det känns, för jag är inte och har aldrig varit nära min egen död. Men jag vet hur det är när ens mamma dör för tidigt, av den där jävla sjukdomen. Jag var varken 7, 5 eller 3, utan 29 år gammal när min mamma dog, och det är ju inte alls samma sak, men ändå så är det det på nåt vis. För ens mamma är ju alltid ens mamma. Ens enda mamma som man vill ha kvar. Och som vill vara kvar hos en. Som vill se en bli äldre, träffa alla de barnbarn hon kanske kommer få, gråta på ens bröllop och bara sitta och lösa korsord med en, en mörk oktoberkväll. Och så får hon inte det för att cancern säger nej.

Och Lina, dina barn kommer minnas dig. Även om de är små, även om det kanske är svårt för dem att förstå exakt vad som händer. Det här vet du säkert redan, men jag vill säga det ändå, för att jag känner det så mycket just nu. De kommer minnas dig och älska dig i hela sina liv, för du är deras mamma. Du kommer alltid vara en stor del av dem, det tar din död inte bort.

Jag är så ledsen för din och dina näras skull, att du inte får fortsätta leva så länge som du borde få. Jag önskar dig styrka och lugn den sista tiden du får, och jag önskar din familj och dina nära någon eller några att hålla om, och möjligheten att ta ett andetag i taget både innan och efter din död, när allting känns för stort och för svårt.

Varma hälsningar

Erika Svensson

2014/ 04/ 25

Jag saknar min mamma. Det är så sorgligt att hon inte lever. Det kommer alltid vara sorgligt, och det kommer alltid göra mig ledsen. Hon finns inte fast hon borde få finnas. Älskade lilla mamma.

Annat i kategorin: Cancer, Döden, Kärlek, Livet, Sorg
Taggar: , , , , , , ,
Kommenterer:4 Kommentarer
2014/ 02/ 23

Tack tack tack tack tack för ikväll! En av de bästa kvällarna i mitt liv. <3 20140223-233720.jpg

2014/ 02/ 05

Livet livet. Kl 23.00 igår hade jag en gråtattack för att jag trodde att min föreställning inte duger, kl 9.00 imorse började jag på Brewhouse Incubator, kl 12.00 satt jag vid samma bord som Monica i Kortadala församling, en tant med mycket driv och riv. 12.45 till 13.35 spelade jag min föreställning för bland annat Monica och det föll inga knappnålar så vitt jag kunde höra, och det hade jag nog hört om så hade skett. Och det var skönt. Kl 15.35 tittade jag på ett bildspel på Alex, som skulle ha fyllt år idag om han inte hade dött för några år sedan, och sen var jag tvungen att stänga av den mitt i för att tvätten är klar och jag måste hänga upp den så att den hinner torka innan tvättiden är slut. Livet livet.

Annat i kategorin: Döden, Kärlek, Livet, Musik, Sorg
Taggar: , , , , , ,
Kommenterer:
2014/ 01/ 29

Jag har ju en lillasyster. En som är vansinnigt begåvad, och det tror jag faktiskt är sant på riktigt och inte bara något jag tycker för att jag är hennes syster, utan för att hon helt enkelt fångar publiken varje gång hon står på scenen. Hon fångar mig, med sin sång och sitt uttryck och hur hon alltid helt och hållet är i ögonblicket i det hon framför. Och jag älskar att vi bor i samma stad så att jag kan gå och titta på henne när hon gör saker i skolan där hon går nu. Men varje gång så är det också så smärtsamt. För det går inte gå och titta på hennes olika redovisningar och föreställningar utan att varje gång fyllas av att det här hade mamma velat se. Det går inte se henne på scenen utan att sorgen över att mamma inte får vara med sköljer över mig. Inte hela tiden, men då och då. För mamma hade varit så stolt.

Annat i kategorin: Döden, Kärlek, Livet, Musik, Sorg
Taggar: , , , ,
Kommenterer:2 Kommentarer
2013/ 12/ 29

Det är inte så intressant att läsa kanske, men jag skulle vilja säga tack för veckan innan jul. Till er som kom på spelningarna, fixade spelningarna, bytte Ärtans däck i en stockholmsförort, erbjöd tak över huvudet, applåderade, skrattade och grät, till er som hörde av sig före eller efter spelningarna med lycka till eller tack eller vad som helst, till er som spelade med mig, till er som bjöd in mig till Radio Jämtland, och er som lyssnade. Det var en fin vecka i mitt liv, och jag fick möta så många nya och gamla vänner och bekanta! Tack för det!

Och – jag vet vem jag är även utanför scenen. Jag vet att jag är jag och är värdefull utan mina prestationer. Men när jag får vara på scenen så vet jag vad mitt syfte är. Jag vet att den är min plats och att det är där jag ska vara, ofta.

Tack livet och människorna för en fin vecka!

 

2013/ 09/ 16

Gomôra! Nu är det måndag och jag försöker arbeta upp modet att åka till Arbetsförmedlingen för att fråga hur man gör för att söka nåt slags starta eget-bidrag. Jag har ju lite svårt att komma till skott med såna saker, men jag tänker att nu är det dags. Så jag ska försöka få en tid med min handläggare där, som förhoppningsvis kan hjälpa mig framåt!

Men, det var inte det jag tänkte skriva om egentligen. Det jag tänkte skriva om var ju att numera finns noter till flera av mina låtar på en hemsida som heter www.kyrkomusik.se! Han som har den sidan hörde av sig för att han tyckte att flera av mina låtar passar att sjunga vid bröllop, dop och begravningar, och det har han ju rätt i. Det är ju en del kärlek, sorg och barn i min musik. Så nu finns sex av mina alster där, kompletta noter som man kan köpa hur enkelt som helst. Det tycker jag att ni ska tipsa folk om, om de inte vet vad de ska välja för musik vid sina olika ceremonier. Och det behöver ju inte vara ceremonier i kyrkor heller, det är bara att han som har hemsidan är kyrkomusiker, så för honom var nog hemsidenamnet ett rätt så givet val. Dessutom är det ju lättförståeligt. Ingen tvekan om vad det är saken gäller, så att säga.

Det var väl det. Nu ska jag ta tag i mitt liv.

2013/ 08/ 08

Jag vet inte om det kommer göra nån skillnad men jag måste försöka i alla fall. Borde även maila Reinfeldt och gänget men har inte kommit mig för än. Såhär långt har jag i alla fall kommit än så länge i min brevväxling med Linda på Svenska Olympiska Kommittén:

—–Ursprungligt meddelande—–
Från: Erika Svensson
Skickat: den 23 juli 2013 22:45
Till: Info
Ämne: OS i Ryssland

Hej Olympiska kommittén!

Jag är en inte alltför sportintresserad person, vilket antagligen är anledningen till att jag inte nåtts av informationen att Ryssland är värdland för OS 2014 förrän nu. Och jag vill då ställa frågan:

Hur planerar ni att hantera det faktum att Ryssland är ett homofobiskt land med lagar som kränker och inskränker på hbtq-personers rättigheter? Finns det någon plan från olympiska kommitténs sida att protestera mot denna ovärdiga behandling av människor? Vilka råd kommer ni ge de av era aktiva som är hbtq-personer?

Jag förutsätter att ni är en organisation som fokuserar på mänskliga rättigheter och alla människors lika värde och är därför nyfiken på hur ni tänker.

Jag är även intresserad av att få mer information, om ni har någon sådan, om hur detta hanteras internationellt inom idrotten och om andra länder har handlingsplaner samt om ni kommer gå samman för att protestera mot det som försiggår i Ryssland.

Tacksam för svar.

Med vänliga hälsningar

Erika Svensson, Göteborg

25 jul 2013 kl. 09:24 skrev ”Info” :

Hej Erika,

Tack för ditt mail.
Vi är medvetna om att det finns förhållanden i Ryssland som inte motsvarar krav på mänskliga rättigheter.
Att påvisa dessa förhållanden är ett uppdrag för våra medier.
Att påverka dem är en fråga för våra politiker.
SOK har som princip att delta i OS om inte FN beslutat om sanktioner mot ett värdland.

När det gäller vad som sker internationellt så har vi fått detta svar av den Internationella Olympiska Kommittén:
-The International Olympic Committee is clear that sport is a human right and should be available to all regardless of race, sex or sexual orientation. The Games themselves should be open to all, free of discrimination, and that applies to spectators, officials, media and of course athletes. We would oppose in the strongest terms any move that would jeopardise this principle.

-As you know, this legislation has just been passed into law and it remains to seen whether and how it will be implemented, particularly as regards the Games in Sochi. As a sporting organization, what we can do is to continue to work to ensure that the Games can take place without discrimination against athletes, officials, spectators and the media. To that end, the IOC has received assurances from the highest level of government in Russia that the legislation will not affect those attending or taking part in the Games.

Mvh

Linda Sandgren

Linda Sandgren
Sveriges Olympiska Kommitté
Sofiatornet, Olympiastadion
114 33 STOCKHOLM
Hemsida: www.sok.se

OLYMPISK KALENDER
2013, 14-19 juli | Ungdoms-OS, EYOF Utrecht
2014, 7-23 februari | Vinter-OS Sotji
2014, 16-28 augusti | Världsungdoms-OS, YOG Nanjing
2016, 5-21 augusti | Sommar-OS Rio

Hej igen Linda!

Tack för ditt svar. Jag förstår att du är en person i denna stora organisation och kanske inte kan påverka så mycket enbart med egen kraft. Men jag tycker inte att det SOK eller IOK gör är tillräckligt. Jag anser inte att världen kan se på när Ryssland håller i ett OS för att ”man inte vet hur lagarna kommer implementeras”. Det är fegt och historielöst att gömma sig bakom att lagen är ny och ännu inte tillämpad.

Det är även fegt att hänvisa till att det är mediers och politikers ansvar att reagera mot orättvisor. Det är alla människors ansvar att arbeta för ett bättre och öppnare samhälle, i synnerhet när vi är så många som är överens om att just det som sker i Ryssland (och många andra länder) är oacceptabelt.

Att Ryssland lovar att inga atleter ska komma till skada eller åtalas under själva spelen är att betrakta som ett skämt, eftersom den mening som gömmer sig bakom det löftet är: ”före och efter spelen gör vi som vi vill”, och att acceptera dessa spelregler från Ryssland är att godkänna detta.

Jag förstår och tycker liksom du att våra politiker måste jobba för att Sverige inte deltar i detta OS, och för att det inte går av stapeln i Ryssland över huvud taget. Men det är alla människors ansvar att verka där de kan, med de medel de kan. Och så vitt jag kan förstå innehar SOK ett visst mått av makt som det vore en skam om ni inte utnyttjade.

Avslutningsvis rekommenderar jag er på SOK att läsa detta öppna brev: http://www.stephenfry.com/2013/08/07/an-open-letter-to-david-cameron-and-the-ioc/

Tack för din tid.

Mvh

Erika Svensson

Annat i kategorin: Kärlek, Politik
Taggar: , , , , ,
Kommenterer:
2013/ 07/ 27

Min mamma dog i mars 2011 på Östersunds sjukhus. Hon hade cancer som hade spridit sig och den medförde värk av en sort som är omöjlig att föreställa sig, men som var olidlig att stå bredvid och se på, när man inget kunde göra. Men hon fick hjälp. Av sköterskor och läkare som gjorde sitt yttersta för att lindra och hjälpa, och som till slut lyckades hitta ett sätt så att min mamma under sina sista dagar i livet inte behövde lida mer än man redan gör när man ska lämna sin tillvaro, sina barn och alla andra man älskar alldeles för tidigt. Mamma hade även sköterskor som tittade till henne, och som fanns där för oss som stod med all vår kärlek och såg på när mammas liv försvann. Jag glömmer aldrig kvällssköterskan som kom och berättade att söndagen den 6:e mars nog var mammas sista dag. Hon var lugn och förstående men tydlig och inte för sentimental. Hon fanns där då och då för att se hur vi hade det, och hon gav oss precis lagom utrymme och tid både innan och efter att mamma somnade in. Att säga att hon var rätt person på rätt plats är en underdrift.

Men hon kunde bara vara rätt person på rätt plats för att sjukhuset och landstinget hon jobbade för tillät henne att vara det. Det vet jag. Det fanns tid och utrymme i hennes arbetspass att vara hos oss, att hinna med att se efter hur mamma och vi hade det. Att ens tänka på hur det kunde ha varit och hur det kanske skulle ha varit om mamma dött nu, eller i ett län där besparingarna slagit hårdare än de hade gjort då på Östersunds sjukhus, det gör mig alldeles illamående. Man kan tycka att man inte ska göra politik av så svåra stunder, men det är precis vad det är. För alla andra utom oss, vi som stod och satt och grät och höll varandras händer, så är det politik. Hur mycket tid en sköterska eller läkare har att lägga hos sin patient är politik. Det handlar om den skatt vi betalar, vad den går till och hur den får lov att användas. Och med den fart som vår välfärd demonteras, i den takt som sjukhus privatiseras och blir vinstberoende, så känner jag med er som ska stå vid era mammors sidor i framtiden, om inget görs snart som stoppar det här haveriet.

I september nästa år har vi vanliga en chans att göra något. Fram till dess har vi chansen varje dag att berätta för människor omkring oss vad vi tror på och vilket samhälle vi vill ha. Jag vill ha ett som har tid och råd att ta om mammor som ska dö och döttrar som sörjer.

Annat i kategorin: Kärlek, Livet, Politik, Sorg
Taggar: , , , , , ,
Kommenterer:5 Kommentarer