Tag Archive for "Pappa" - anjaerika
Arkivet


2017/ 04/ 13

Jag har precis sjungit Fattig bonddräng för Ture. Tre gånger. Det är hans favoritvaggvisa, den har sju verser, och det kan bli både två, tre och fyra omtag av den om kvällarna när han ska sova. Det är tur för mig och Ture att Astrid Lindgren visste hur man skriver fina sångtexter, och att vi börjat Astrid-indoktrineringen av Ture tidigt, för det är ju inte alla sånger man klarat att sjunga tre gånger varje kväll, i ett år… Och än är det ju inte över, vem vet i hur många år jag ska sjunga om hö som hässjas och att man inte ska supa och hålls med flickor?

Det här är min pappa, när han var kanske 8-10 år, jag vet inte riktigt.

bild pappa skola mindre

Min pappa har varit död i lite mer än sex år nu, och ibland saknar jag honom mycket, och önskar att han fick vara med i mitt men framför allt mitt barns liv, att Ture skulle få han en morfar. Oavsett vem min pappa var, så är det sorgligt att de två aldrig får träffa varandra.

Och så saknar jag att dryfta politiska och samhälleliga frågor med pappa. Det var vår grej. Typ vår enda grej, utom intresset för musik då. Att tycka saker om samhället och hålla med varandra i att solidariteten måste få större plats. Till honom kunde jag ringa och klaga, ösa ur mig och få höra stolthet i hans röst över att jag blivit en sån som engagerar mig. Det var fint.

Men så ibland tycker jag att det är ganska skönt att han är död och får ro, och att vår relation fick komma till nån slags vila. Att jag känner så är inte alls okomplicerat, men det var inte han eller vår relation heller. Han var, förutom politiskt intresserad och engagerad, en missbrukande, narcissistisk person som mitt i allt gjorde sitt bästa för att vara snäll. Det blir inte enkla, friska relationer av det så lätt. Det blir slitsamt, mycket dåligt samvete och ett förskjutande av skuld som inte alls är rimligt eller hälsosamt för ett (eller flera) barn att få bära.

I lite mer än sex år har min pappa varit död. Mitt liv ser väldigt annorlunda ut nu än när han levde, och den tydligaste förändringen är ju att jag har en familj nu, ett eget barn. Ett barn som ser ut ganska mycket som jag, som älskar musik och att läsa böcker, som både jag och pappa, och som redan, precis som jag och pappa, också älskar Astrid Lindgrens sagor och den tillhörande musiken, och då alltså särskilt sången Fattig bonddräng.

När pappa dog sjöng min vän Mats Genfors på begravningen. Pappa älskade som sagt musik, och hade skrivit en ganska lång önskelista på sånger som han ville ha på sin begravning, och vi kände att vi ville ge honom dem i den finaste förpackningen vi kunde, så vi bad Mats sjunga. Och det var alldeles fantastiskt. Helt magiskt fint. Och förutom den långa önskelistan pappa hade själv, så lade vi till en sång. Vi började hela begravningsceremonin med att Mats sjöng Fattig bonddräng. För oss, för pappa och för alla som kände honom. Och det var så vackert att mina släktingar ibland fortfarande pratar om

“n’ dann som sjöng på begravninga åt n’ Sven-Erik, han va nå alldeles makalös te å sjonge han!”

pappas begrav

Jag är fattig bonddräng men jag lever ändå, dagar går och kommer medan jag knogar på.

Harvar, sår och plöjer, mockar, gräver och bär, går bak mina oxar, hojtar, visslar och svär.

Jag är fattig bonddräng och jag tuggar mitt snus, och när lördagen kommer vill jag ta mig ett rus.

Sen när jag blitt livad vill jag tampas och slåss. Vila hos en flicka vill jag också förstås.

Sen så kommer söndagen och då vill våran präst att jag ska i kyrkan men då sover jag mest.

Prästen kan väl sova hela måndagen men för en fattig bonddräng börjar knoget igen.

Så går hela veckan, alla dagar och år, jag går med min lie och jag plöjer och sår.

Jag kör mina oxar och jag hässjar mitt hö, harvar, gnor och trälar och till sist ska jag dö.

Står där, fattig bonddräng invid himmelens port, lite rädd och ledsen för de synder jag gjort.

Man ska inte supa, hålls med flickor och slåss, herren gud i himlen är väl missnöjd, förstås.

Men då säger herren; fattig bonddräng, kom hit! Jag har sett din strävan och ditt eviga slit.

Därför, fattig bonddräng är du välkommen här, därför, fattig bonddräng, ska du vara mig när.

Och jag fattig bonddräng står så still inför gud, och sen klär han på mig den mest snövita skrud.

Nu du, fattig bonddräng, är ditt arbete slut. Nu du, fattig bonddräng, nu får du vila ut.

Pappa, du var en fattig bonddräng, även om du inte harvade och gnodde fullt lika mycket som du söp. Och jag tror att du kanske också var lite rädd för vad som skulle komma efter döden för dig, men jag känner mig säker på att du har det lugnt och stilla nu, att din jagade själ har fått ro. Och ibland, under nån av de två, tre eller fyra gångerna jag sjunger alla sju verserna av Fattig bonddräng för Ture nu på kvällarna, så tänker jag på dig och att du finns med oss på ditt egna sätt. Du var som du var, men jag saknar dig ändå. Och önskar att du hade fått träffa världens finaste unge, som jag fått.

2016/ 12/ 12

Min lillasyster Ellinor är ju en stjärna. Eller, en blivande stjärna för att vara exakt, för hon har fram tills nu utbildat sig och inte hunnit bli själva stjärnan så att folk vet om det i alla fall, utan hon är det mer i det tysta än så länge. Men likväl så är hon ju en stjärna. Helt fantastisk på scenen, närvarande, äkta och sann. Hon sjunger magiskt fint och man vill aldrig att hon ska sluta. Jag skriver man, för att jag gissar att alla känner såhär, men det vet jag ju inte till 100% såklart. Jag är ju partisk, det fattar jag, men jag tror verkligen att hon har något som man ser även om man inte är hennes syster. Hon är så himla, himla fin på scenen. Idag fick jag en sån påminnelse från fejjan att det är ett år sedan jag var och såg en produktion på Balettakademien där hon var med. Och jag minns hur stolt jag var över henne, och hur jag grät så fort hon sjöng. Och så minns jag ju också vemodet som jag alltid känner när jag ser henne på scen. Allt är fantastiskt, hon är fantastisk, och mamma och pappa kommer aldrig få se det. De missar hela hennes karriär, alla roller hon kommer få göra, alla sånger hon ska sjunga, alla shower hon kommer vara med i. De är ju med, såklart, men här, i verkligheten. Där är de inte, och där kan de aldrig heller köpa premiärblommor till henne, skicka kort eller komma och se henne. Krama henne och vara omåttligt stolta och låta henne få veta det. Ellinor kommer göra så många fantastiska saker på scen, och det gör mig så stolt och samtidigt så ledsen för både hennes och mammas och pappas skull, att de inte får vara med. Ellinor, jag vet att det aldrig blir samma sak, men jag ska alltid försöka finnas där så att tomheten över att mamma och pappa inte är det, inte blir fullt lika stor. Och så ska jag skryta sådär som bara föräldrar egentligen får göra. Jag älskar dig, och du är bäst i världen.

11049572_10153280020286636_4220535335098890256_o

2014/ 11/ 16

Hallå ja! Just nu pågår en tävling på min facebooksida, där man kan vinna biljetter till veckans föreställningar av Istället för Bahamas! Gå in och gilla sidan och delta i tävlingen, så kan du och en vän få se en föreställning som folk säger såhär om:

2014/ 10/ 19

Hallå ja! Nu har jag varit i Västerås och spelat Istället för Bahamas, blivit intervjuad både i radio och för en tidning (mer info kommer när jag vet i vilket nummer av tidningen jag kommer vara med) och fotats av grymma Feministfotografen! Och såklart träffat min fantastiska pressis Jessica på Presshjälpen. Allt inom loppet av 24 timmar. Vilken helg alltså! Känner mig lätt urblåst just nu, och laddar inför imorgon när en ny göttig vecka börjar. Ska ägna några dagar åt Brewhouse och mitt företagande (a.k.a jobba för fler spelningar och föreställningar i framtiden, hitta bokningsbolag osv) innan jag och Patrik på fredag tar vårt pick och pack (eller egentligen mest våra gitarrer) och drar till Tyskland på en veckas turné! Det blir gött det.

Men först ska vi hälsa på Patriks familj idag, det blir gött. Lugnt tempo och lite frisk luft i lungorna, det tror jag på mitt emellan allt som händer.

IMG_4254.JPG

IMG_4243.JPG

2014/ 03/ 25

Jag har spelat igen! I söndags hade jag föreställning på 2Lång, en kväll som jag ordnade med Patrik, som körde ett visset, och Tobias Carlsson och Johan Lövdahl, som läste ur sin nya diksamling Perioderna. Och det blev en så himla fin kväll! Tack alla som kom, för det.

Och jag tänkte att jag skulle bjuda på ett par hemmasnickrade recensioner, för er som inte har sett föreställningen och kanske undrar vad folk tycker egentligen. Det här är alltså andra människors instagram- eller facebookbilder, från i söndags, och från premiären.

 

 

 

 

 

 

Jag vet inte om ni fattar hur mycket det betyder att ni säger de här sakerna om och till mig. Jag blir så otroligt glad och tacksam. Och känner att jag gör rätt sak nu. Är på rätt ställe i livet. Tjo!

 

2014/ 02/ 22

AAAAAAAAHHHHHH imorn smäller det hörni! Jävlar i min lilla låda. Och idag var jag med i tidningen!

20140222-233305.jpg

2014/ 02/ 20

Ohmajgad vad mycket man kan ha i hjärnan på en och samma gång! Inatt vaknade jag kl 4 och hade mitt aerobicpass (som jag ju har på Nordic Wellness Domkyrkan på fredagar kl 14.50!!) i hjärnan, samtidigt som Elsas sång gick runt, samtidigt som jag hade en monolog liksom lite i bakgrunden. Men det är gött liv, och om jag inte var lite stressad nu så skulle det väl vara nåt fel på mig. Nu har jag i alla fall försökt avhjälpa stressen genom att repa lite på aerobicen så att den ska sitta, gå igenom lite text, och sen fixat med lite pappersarbete som oxå legat och gnagt i min hjärna.

Men det var egentligen inte det jag skulle skriva nu! Det jag skulle skriva var att på söndag, när ni alla givetvis är hjärtligt välkomna på min premiär, så får ni dessutom väldigt gärna ta bilder och tagga mig, och hashtagga #iställetförbahamas, så kan jag få se i efterhand vad ni har sett under kvällen! Det vore superkul tycker jag! Nu ska jag vidare med min dag, om en timme är det dags för möte. Hej så länge!

hashtagga #iställetförbahamas

Annat i kategorin: Media, Musik
Taggar: , , , , , , , , , ,
Kommenterer:
2014/ 02/ 18

Hej och förlåt för den usla uppdatering ni fått på sistone! Jag har ju premiär på söndag och är helt uppe i det! Men jag hoppas verkligen att så många som möjligt av er kommer ändå, trots att jag varit dålig på att blogga om det… Nu ska jag skriva ut papper till mina musiker! Och för dig som inte har en aning om vad jag menar med att jag har premiär på söndag, så är det det här! Välkommen!

Annat i kategorin: Musik
Taggar: , , , , , , , , , , ,
Kommenterer:
2013/ 12/ 03

Ibland tänker jag att det jag skriver inte spelar så stor roll och typ inte finns kvar (fast det gör det eftersom detta är internet), och mest känns det väl så för att jag inte påverkar så många med det jag skriver, inte når ut så långt. Och det är helt ok, jag skriver ju mest för att åtminstone göra nånting av min frustration eller glädje eller vad det nu kan vara jag behöver uttrycka. Men så ibland så slår det mig när jag kollar sidostatistiken för den här bloggen, att nästan varje dag är det någon som läser mitt öppna brev till Anna Laestadius Larsson, som jag skrev om att dricka alkohol inför sina barn. Och det skrev jag vid midsommar 2012, efter att jag läst ett inlägg i alkoholdebatten av henne, i Svenska Dagbladet. Och jag vet ju inte varför folk läser mitt öppna brev, eller vad de tycker om det, men det blir en påminnelse om att det jag skriver finns kvar, och att det kanske läses av någon som faktiskt behöver det. Vad vet jag. Jag hade gärna läst min text när jag var fast i en familj som styrdes av en missbrukare i alla fall. Och jag tänker att jag räknas. Att jag gör det lilla jag kan, med de ord jag har, räknas.

Annat i kategorin: Livet, Missbruk, Samhälle, Sjukdom
Taggar: , , , , ,
Kommenterer:
2013/ 10/ 04

När man ska göra en föreställning om sig själv, och ens själv innefattar till exempel att ens föräldrar är döda och att det har förändrat ens syn på livet och vad som är  möjligt (allt) och inte (inget) så är det svårt att skriva kortfattat om den föreställningen i en säljtext. Så idag har jag haft det svårt en stund. Men nu tror jag att jag är klar och hoppas att de som får texten blir sugna på att jag ska komma till dem och spela. För det vill ju jag. Jag vill spela överallt. Hör ni det? Överallt. Så alla som sitter inne på en scen där ni tror att jag skulle kunna spela, säg till. Så kommer jag. Och berättar hur jag kan vara så säker på att allt går, hur man gör, och sjunger dessutom en och annan sång däremellan. Plus är rolig då och då. Världens paket alltså.

Annat i kategorin: Livet, Musik, Sorg
Taggar: , , , , , , , ,
Kommenterer: